Denna studie syftar till att undersöka hur gymnasieelever upplever litteraturläsning samt i vilken utsträckning estetiska läsningar görs. Vidare undersöks hur litteraturläsningens potentiella pedagogisk-didaktiska funktioner uppnås och/eller utnyttjas. Data har samlats in genom en enkät med öppna och slutna frågor. Genom diskursanalys har respondenternas svar kategoriserats och kommenterats.

Resultatet visar att eleverna både genomlider och genomlever undervisningen och läsningen. Andelen estetiska läsningar är låg jämfört med andelen efferenta. En grupp respondenter signalerar att de inte kan skapa någon mening i och av sin läsning alls och det finns respondenter som gör uttalat efferenta läsningar och som därvid lyckas sämre med att skapa mening: dessa genomlider således. Det finns tecken på goda estetiska läsningar i respondentgruppen som ett resultat av ett genomlevande av litteraturen. Dessa läsningar lyfts sällan fram som bas för kunskapsutvecklande samtal kring läsning vilket sannolikt skulle gynna den förra gruppen respondenter. Studien visar även att vissa respondenters läsningsförmåga är svag och denna primärt behöver stärkas. Studien visar på en relativt svag uppfattning kring litteraturläsningens syfte: från disciplinär åtgärd via språkriktighet till insikt om den egna individen.

Det finns utrymme för att öka litteraturläsningens didaktiska funktioner och positiva effekter på kunskaps- och personlighetsutveckling. Studien visar att detta kan uppnås genom att främja läsningsförmågan hos efferenta och allmänt svaga läsare genom en förstärkning av uppfattningen av litteraturläsningens syften, uppdelning mellan litteraturhistoria och utveckling av läsningsförmåga, stärkt stöd före och efter läsningen, gemensam läsning och bok- och textsamtal. Formativ bedömning skulle stärka individuella insatser i förmågansutvecklingen samt höja den kvalitativa nivån på elevernas läsningar.