Syftet med avhandlingen är att analysera framtidsverkstäder som fenomen föratt stärka äldre människors delaktighet och engagemang. Analysen sätts irelation till teorier och begrepp kopplat till medborgarengagemang ochdelaktighet i olika processer inom ramen för människors vardagsliv.

Avhandlingen baseras på ett empiriskt material från olika projekt där metodenframtidsverkstad har använts. Framtidsverkstäder är en pedagogisk metod föratt stödja människor till att mötas på ett kreativt och konstruktivt sätt i syfte attarbeta med gemensamma angelägenheter.

Den metodologiska ansatsen för analysen beskrivs i två steg. I det första stegetses framtidsverkstäderna som beskrivs i artiklarna I, II och III som exempel påen utvecklingsinriktad forskningsansats. I det andra steget görs i avhandlingensramberättelse en återanalys av resultatet i artiklarna utifrån fallstudiemetodik därframtidsverkstäderna beskrivs som enskilda fall.

Avhandlingens resultat diskuteras utifrån att begreppet delaktighet sätts irelation till begrepp som gemenskap, ansvar, brukarinflytande ochmedborgarskap. I analysen görs en koppling till socialpedagogiska teorier ochforskning kring civilsamhället.

Avhandlingens resultat bekräftar att äldre människors delaktighet utifrån envardagslivskontext ska ses som värdefull resurs i samhället och att det är viktigtatt denna resurs lyfts fram och tillvaratas. Det handlar inte bara om att äldremänniskor mår bra av att vara aktiva, träffa andra och fortsätta ha ansvar. Det handlar lika mycket om att samhället är i behov av äldre människors kunskap,erfarenhet och kompetens. Äldre människor, liksom människor i andra åldrar,är både konsumenter och producenter av olika samhällstjänster. För attmotverka ålderism i samhället är det viktigt att lyfta fram denna mer positiva bild av åldrandet.