The purpose of this thesis is to disentangle the causes behind differences in regional employment across the 81 Swedish LA regions. Thus, two questions will be answered; which factors causes regional disparity in employment and which where the least and the

most affected regions during the economic crises of the 1990’s? The answer to these questions are imposed by certain chosen restrictions, where only the situation within two manufacturing industries will be investigated; the car- and machine manufacturing sectors. Previous research claim that there are specific factors that influence and creates regional growth disparity. Among these factors can be found; education, infrastructure, demography, industry diversity and migration. Statistical data then enables a division of the regions on basis of the change in employment level within the manufacturing industries as a share of total employment. It is revealed that the most affected regions during an economic shock are those areas that have the highest employment ratio within these manufacturing sectors. The empirical findings indicates that in the case of Swedish manufacturing industries especially three factors influence the employment level; population, education and migration. Additionally, distance to a larger city is proven to be

significant during recessions while being insignificant during economic booms. The last factor, diversity, on the other hand indicates that the correlation is the reverse. Hence, diversity has an impact during economic upswings, while this is not the case during downturns. With the development during the 90’s as a reference, the same method is used to locate today’s most vulnerable industrial regions. Statistics show that Ljungby is at the top

of this list. When studying the strategic development plan for this region it is found that this area follows a policy in line with those variables that this thesis has pin-pointed to be

beneficial for regional growth. Hence, this region has taken beneficial policy steps in order to decrease the dependency on a vulnerable and market sensitive industrial sector.

Syftet med denna uppsats är att utreda varför anställningsgraden skiljer sig mellan de 81 svenska LA regionerna. De två frågor som skall besvaras är följaktligen; vilka faktorer påverkar skillnader i sysselsättningsgrad samt utpeka vilka regioner var de minst och mest

drabbade under 1990-talets ekonomiska kris? Dessa frågor har dock begränsats till att undersöka förhållandet inom två tillverkningsindustrier; bil- och maskintillverkning.

Tidigare forskning hävdar att det finns vissa specifika faktorer som påverkar och skapar regionala skillnader i tillväxt. Bland dessa kan nämnas utbildning, infrastruktur, demografi, diversitet och migration. Den deskriptiva statistiken delar därefter upp Sveriges regioner på basis av förändringen i anställning inom de två valda industrisektorerna som en del av totala sysselsättningen. De hårdast drabbade regionerna under en lågkonjunktur är deregioner som har störst andel av totala arbetskraften inom tillverkningsindustrin. Vidare indikerar de empiriska resultaten att för svensk tillverkningsindustris vidkommande så har främst population, utbildning samt migration ett starkt samband med

sysselsättningsfrekvensen. Vidare visar det sig att avståndet till en större stad har en inverkan under lågkonjunktur men ej under högkonjunktur. För den sista variabeln, grad av diversitet, visar sig sambandet vara det motsatta; det vill säga ingen påverkan under en konjunkturnedgång, medan en positiv influens under konjunkturuppgång. Med händelseutvecklingen från 90-talet som grund kan samma metod användas för att lokalisera dagens mest sårbara industriregioner. Statistiken visar att Ljungby toppar denna lista. Men då man studerar denna regions framtids- och utvecklingsmål följer dessa just de faktorer som denna uppsats utpekar som viktiga ingredienser för regional tillväxt. Följaktligen har denna region tagit positiva steg i riktning mot att minska sitt beroende av en sårbar och konjunkturkänslig industrisektor.