Sammanfattning

Efter den 1 januari 2004 har antalet tvister angående personligt ansvar för bolagsföreträdare

vad gäller bolagets skulder ökat dramatiskt. En av anledningarna till denna ökning av

tvister angående företrädaransvar är lagändringen i förmånsrättslagen den 1 januari 2004. I

och med denna lagändring förlorade skatter och avgifter sin status som prioriterade fordringar

i ett konkursbo. I och med denna förändring behandlas numera dessa båda statliga

inkomstkällor som fordringar utan förmånsrätt. Härmed är staten med SKV som ombud

endast berättigad till betalning först efter att borgenärer med särskild förmånsrätt fått betalt.

Innan denna lagändring kunde Skatteverket (SKV) inta en avvaktande ställning vad

gäller skatter och avgifter då dessa betalades in i vilket fall. Med anledning av dessa nya regler

har SKV numera intagit ett borgenärsperspektiv om innebär en mer offensiv inställning

ifråga om indrivandet av skatter och avgifter av rörelsedrivande bolag.

Rekvisiten för fastställandet av ett företrädaransvar stadgas i 12 kap 6 § SBL och även dessa

regler fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 2004. För att bli ålagd personligt ansvar för

bolagets skatter och avgifter gäller att bolagsföreträdaren ska ha agerat grovt oaktsamt eller

uppsåtligt då betalning av dessa ekonomiska poster inte skett. I mål nr 1907-04, Göta Hovrätt

klargörs detta på ett ingående sätt och detta analyseras i uppsatsen.

Mina slutsatser angående problemen med samspelet mellan reglerna om företrädaransvar är

att SKV har en alltför långtgående möjlighet som borgenär då de kan åberopa personligt

ansvar för en bolagsföreträdare och på så vis driva in sina fordringar. Att som vanlig bolagsföreträdare

inse att personligt ansvar kan bli aktuellt då skatten inte betalats in före des

förfallodatum är inte helt lätt att förutse. Med anledning av detta då ett företrädaransvar

kan leda till allvarliga konsekvenser för en företrädare och efter som antalet mål i ämnet

ökat dramatiskt de senaste åren är det viktigt att lagen är tydlig så andra än jurister kan tolka

reglerna och på så vis förutse händelseförloppet och undvika fastställandet av ett företrädaransvar.