Alla har en uppfattning om hur ett matematikprov ska se ut, något som ärvts ner genom generationer. Men är utformningen verkligen optimal för att eleverna ska kunna prestera enligt sin förmåga? Studier av kognitiv kapacitet har visat att kognitivt krävande uppgifter frestar på arbetsminnet och skapar störande effekter som sänker hjärnans prestationsförmåga. Således är kanske den traditionella provutformningen med de svåra uppgifterna sist inte optimal för att eleverna ska kunna visa sina kunskaper på ett sätt som gör dem rättvisa.

Denna kvantitativa studies syfte var att undersöka om provfrågornas ordning påverkar elevernas prestationer vid utförandet av matematikprov. Vidare var även av intresse om utformningen påverkade elevernas motivationsnivå, åsikt om provet eller hur lång tid det tog för dem att slutföra alla uppgifter. Två olika provutformningar undersöktes – en med de svåra uppgifterna sist och en med omvänd ordning.

Studiens resultat visade ingen stark korrelation mellan utformningen och hur eleverna presterat i allmänhet. Den visade dock att utformningen med de svårare uppgifterna först möjligen kunde gynna de mest ambitiösa eleverna som satt med provet länge. Dessa elever tenderade att prestera bättre och de utförde provet under kortare tid än eleverna i kontrollgruppen. Tidsåtgången i allmänhet påverkades dock inte och inte heller elevernas motivationsnivå. Studien visade slutligen ett starkt samband mellan elevernas åsikt och utformningen: de tenderade att vara mer osäkra i sina åsikter om den nya utformningen och var mer positivt inställda till utformningen med de svåra uppgifterna sist.