Denna uppsats belyser förutsättningar för samarbete om en gemensamt ägd resurs mellan traditionellt sett egoistiska vinstmaximerande aktörer. Handlingar som motiveras utifrån egoistisk vinstmaximerande rationalitet vid utnyttjandet av en gemensamt ägd resurs är kontraproduktivt och ohållbart för resursens bevarande på lång sikt. Därför måste aktörerna ändra sitt beteende kring utnyttjandet av resursen.

Här belyses de förutsättningar, processer, handlingsmotiv och verktyg som krävs för att gemensam handling mellan egoister kan ingås, etableras och bevaras. Samarbete som utformas enligt modellen som beskrivs i denna uppsats ger individerna högre nyttoavkastning samtidigt som resursen kan bevaras på ett långsiktigt hållbart sätt. Egoistiska, eller självintresserade, konkurrerande aktörer gör långsiktiga nyttovinster på att samarbeta.

Som exempel används två imaginära vinstdrivande företag på en konkurrensutsatt marknad. Företagen får nyttovinster i form av ökad produktivitet och kostnadsminskningar genom att samarbeta om en gemensamt ägd inköpsavdelning, jämfört med individuellt agerande. Ett företag fungerar i denna uppsats som representant för urtypen av en vinstmaximerande självdriven egoist. Inköpsavdelningar har traditionellt sett varit drivna som en privat ägd resurs. Här belyses att nyttovinster kan göras genom att ombilda flera privat ägda inköpsavdelningar till en gemensamt ägd resurs. Men detta kräver att aktörerna omformulerar sina nyttofunktionella motiv till handling. Uppsatsen beskriver hur detta kan gå till, vilka svårigheter samarbete kan innebära och hur aktörerna kan överkomma svårigheterna.

”Mind-Map” modellerna i avsnitten 5.2 och 5.3 har visst sammanfattande värde. De visar hur uppsatsens teorier bygger på varandra. ”Mind-Map” modellerna visar följderna från egoistisk och liberal-utilitaristisk rationalitet som motiv till handling vid utnyttjandet av en gemensamt ägd resurs. För att en gemensam handling ska komma till stånd kan aktörerna inte motivera sina handlingar från egoistisk vinstmaximering, utan snarare liberal-utilitaristisk ”satisficing”.

Uppsatsens antaganden är uppbyggda som så att avsnitten 2, 3 och 4 utgör grundantagandena. Hur de antagandena appliceras introduceras i avsnitt 5. I avsnitt 6 kommer ytterligare antaganden allt eftersom modellen anpassar sig efter en inköpssituation.