In the media today, remuneration programs to CEO’s are frequently discussed. Media are usually focusing on the large amounts paid out rather than why the companies use the programs. The purpose of this thesis is to examine whether the conflict of interest presented by the Principal Agent Theory is affected by a CEO remuneration program.

To reach the purpose, an inductive method has been used. Questionnaires have been send out by e-mail and phone interviews have been carried out with two sample groups, one with remuneration programs, and one that do not use remuneration programs.

The main theoretical framework used is Principal Agent Theory. With the help of other supporting and complementing theories the authors have been able to analyze the empirical findings gathered, and come to a conclusion. The authors were able to come to the conclusion that an effective remuneration program can to some extent steer a CEO’s behavior in the short term, and thereby affect the conflict of interest going on between principals and agents according to Principal Agent Theory. At the same time the authors have come to the conclusion that it is more difficult to make any clear connections between remuneration programs and being able to steer CEO’s behavior in the long run. However the long run reason for a remuneration program is to create a loyalty between the owners and managers. It has also been seen that companies without a remuneration plan tend to apply a Stewardship relationship rather than a principal agent relationship, and are thereby managing to decrease the conflict of interest between the two parties.

Bonusprogram är ofta diskuterade i media idag. Fokus ligger oftare på storleken på beloppen som betalas ut snarare än varför företagen väljer att använda sig av programmen. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka huruvida intressekonflikten presenterad i Principal Agent Teori påverkas av ett bonusprogram till VD.

För att uppnå syftet har en induktiv metod används. Frågeformulär har skickats ut via e-post och telefonintervjuer har genomförts med två olika urvalsgrupper, en där företagen använder sig av bonusprogram till sin VD och en där företagen inte använder sig av bonusprogram till sin VD.

Den huvudsakliga teorin som använts är Principal Agent Teori. Med hjälp av andra stödjande samt kompletterande teorier har författarna kunnat analysera det empiriska materialet som samlats in och på så sätt lyckats komma fram till en slutsats.

Författarna kom fram till slutsatsen att ett effektivt bonusprogram kan till viss del styra en VD:s beteende på kortsikt, och på så sätt påverka den intressekonflikt som pågår mellan principal och agent enligt Principal Agent Teorin. Samtidigt har författarna kommit fram till slutsatsen att det är svårare att se något klart samband mellan bonusprogram och möjligheten att styra en VD:s beteende på långsikt. En annan anledning för att använda ett bonusprogram är att skapa en lojalitet mellan ägare och chefer på långsikt. Det har även framkommit att företag som inte använder sig av ett bonussystem tenderar att ha en Stewardship relation snarare än en principal agent relation mellan ägaren och VD. På så sätt lyckas dessa företag minska intressekonflikten mellan de två parterna.