Trycksår orsakas av många olika faktorer, så kallade direkta och indirekta riskfaktorer som blir vanligare med stigande ålder. En tidigare undersökning i Jönköpings kommun 1995 (Socialstyrelsen 1996) visade att prevalensen av trycksår var på sjukhem 4,9 %, på serviceboende med helinackordering 0,9 %, på servicehus 0,8 % och på gruppboende slutligen 0,6 %. En något senare undersökning från 1996 visade att prevalens trycksår på distrikt Öster i Jönköping var 6 % (Malmberg et al 1997). I undersökningen var samtliga äldreboende inkluderade men inte uppdelade på olika boendeformer såsom i undersökningen från Socialstyrelsen (1996). Alla faktorer som exponerar huden för tryck eller försämrar hudens tolerans för tryck ska beaktas som en riskfaktor för trycksår. Syftet med att använda ett instrument eller en skala för identifiering av personer som löper risk att utveckla trycksår är att i ett tidigt skede kunna sätta in preventiva åtgärder. De mest använda instrumenten är Norton Risk Assessment Score, the Waterlow Risk Assessment Card och the Braden Scale (Murray et al 2001). Ek (1989) har utarbetat en modifierad Nortonskala som använts i svenska studier av riskfaktorer vid trycksår. Den skattar födointag och vätskeintag, förutom variablerna i ursprungsskalan (Norton Risk Assessment Score). Var och en av de sju variablerna graderas från 1 till 4. Totalt kan en person erhålla högst 28 poäng och lägst 7 poäng (Ek et al 1989).

Syftet med den här undersökningen var att med hjälp av den modifierade Norton-skalan uppskatta hur många vårdtagare på särskilda boendeformer för äldre som befann sig i riskzonen för att utveckla trycksår för att få ett underlag för förebyggande åtgärder. Undersökningen riktade sig till samtliga vårdtagare som bodde på särskilda boendeformer för äldre inom ett distrikt/kommundel i Jönköpings kommun, som skattades med den modifierade Nortonskalan under tre år i följd (1999, 2000 och 2001).

Enligt skalan anses personer som har 21 poäng eller lägre vara i riskzonen för att utveckla trycksår. Medelvärdet för samtliga bedömda personer låg mellan 22 och 23. De flesta vårdtagarna (mellan 58 och 65 %) hade mer än 21 poäng. Mellan 35 % och 42 % bedömdes vara i riskzonen att drabbas av trycksår enligt den modifierade Nortonskalan. Av de vårdtagare som låg i riskzonen att drabbas av trycksår var det få (mellan 2 % och 4 % av samtliga bedömda) som hade så låga poäng som 7 – 14. De flesta av dem som låg i riskzonen hade mellan 15 och 21 poäng. År 1999 var det 38 personer som hade någon typ av trycksår, det vill säga 7,9 %, år 2000 var det 35 personer, 9,3 %, och år 2001 var det 32 personer som hade trycksår, vilket innebar 8,5 % av de bedömda. Personerna som hade utvecklat trycksår hade överlag lägre totalpoäng på den modifierade Nortonskalan. Det var dock varje mätår en fem - sex personer som hade över 21 poäng och alltså inte bedömdes vara i riskzonen att utveckla trycksår enligt den modifierade Nortonskalan som trots allt hade trycksår. Detta innebär att 14 – 19 % av dem som utvecklar trycksår inte bedömdes att vara i riskzonen enligt den modifierade Nortonskalan. De så kallade speciella riskfaktorerna, som beskrivs närmare i rapporten, ”träffade rätt” i högre grad men går heller inte att helt förlita sig på. Trycksår ger ett stort lidande för den som drabbas och en känsla av misslyckande bland personalen. Kontinuerliga skattningar av trycksårsrisken kan ha stor betydelse för att ständigt hålla dessa frågeställningar aktuella och därigenom minimera risken för att någon skall utveckla trycksår.