Idén till denna studie baserar sig på en iakttagelse som en av författarna gjort under sin tjänstgöring som sjuksköterska, nämligen att flera personer som bodde i något äldreboende kom till sjukhus för vård trots att de hade åkommor som borde ha kunnat behandlas på boendet. Vi har genomfört en undersökning för att få en klarare bild över omfattning av och orsakerna till denna typ av akutremitteringar. Sjuksköterskorna på olika äldreboenden i Jönköpingstrakten fick besvara en enkät vid varje tillfälle någon skickades in till akutmottagningen. Enkäten kompletterades sedan, då den boende återkom från sjukhuset. Förutom bakgrundsfaktorer, som ålder, kön och äldreboende, registrerades datum och tid för remitteringen samt anledningen till sjukhusbesöket, om primärvårdens läkare tagit ställning till akutremitteringen, antingen per telefon eller genom hembesök. Då den boende återkom besvarades frågor om vilken diagnos man ställt på sjukhuset samt om vilken behandling som givits. Enkäten visar det faktiska flödet till akutsjukhuset och den eventuella läkarmedverkan som direkt föregått irremitteringen.

Under de sju månader som undersökningen pågick registrerades 212 akutremitteringar från 30 av de 41 äldreboenden som ingick i studien. Männen var i medeltal strax över 80 år och kvinnorna knappt 84 år gamla. Av de som remitterades akut var 40 % män och följaktligen 60 % kvinnor. Jämfört med fördelningen på äldreboendena var männen överrepresenterade.

De flesta akuta remitteringarna skedde under ”kontorstid” och sällan på helgerna. Det var betydligt fler som akutremitterades under dagtid och något fler under kvällstid än statistiskt förväntat. Kvinnor var överrepresenterade på dagtid och män på kvällstid. Remitteringarna till akutsjukvård var jämnt fördelade på vardagar, veckoslut och helgdagar, utan könsskillnader.

Primärvårdens läkare konsulterades i samma utsträckning på bekväm eller obekväm tid, oavsett om det var en man eller kvinna som akutremitterades. Det var främst i samband med andningsproblem och vid frakturer och luxationer som sjuksköterskan akutremitterade utan att först kontakta läkare. Medelvårdtiden på sjukhus för de akutremitterade var en knapp vecka. Sammantaget har åtgärderna medicingivning, medicinändring och inga åtgärder rapporterats för drygt 25 % av patienterna. Andelen ”onödiga” akutremitteringar med de villkor som vi har ställt upp kan röra sig mellan 3 och 13 procent av de som akutremitteras.

Om detta skulle överföras till hela Ryhovs upptagningsområde kan det röra sig om mellan 20 och 100 onödiga akutremitteringar från äldreboendena under ett år. Det är möjligt att denna siffra kan påverkas av rutiner som gör det möjligt för läkare att i högre utsträckning besöka personer med akut sjukdom, t.ex. en organisation som ger tillgång till ambulerande läkare som kan göra akututryckning från sjukhuset eller närmaste vårdcentral. En fjärdedel av de som behandlades med till synes banala insatser på sjukhuset hade blivit besökta av läkare före akutremitteringen. Detta tyder kanske på att det inte är självklart att ett läkarbesök helt kommer att eliminera problemet.