Syftet med denna uppsats är att studera några lärares motiveringar till användandet av läxor, vad det kan finnas för för- och nackdelar med att ge läxor. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex lärare som arbetar i grundskolan.

Uppsatsens huvudfrågor är hur lärare definierar och motiverar läxor i grundskolan samt om läxor är en nödvändighet för att elever ska kunna nå målen i kursplanen.

Läxor har som pedagogiskt medel funnits länge och ges ofta av traditionella skäl. Forskning kring läxor visar dels att sambandet mellan läxläsning och inlärning är lågt, dels att läxan öppnar för reflektion och repetition då tiden i skolan inte räcker till.

Resultatet av studien visar att de intervjuade lärarna ger läxor, antalet och utformningen skiljer sig. De argument för läxan som kommer fram är bland annat att den ger tillfälle till reflektion i lugn och ro och att den öppnar för kommunikation mellan hem och skola. De lärare som arbetar med barnen i de tidigare åldrarna menar att läxan mer eller mindre är nödvändig för läsinlärningen. Motargument som framkommer är den stress elever kan uppleva, då den inkräktar på fritiden samt att den tar tid att förbereda och följa upp.

Studiens slutsats är den att det behövs någon form av reglering för läxor och hur de ges.