Rätten till självbestämmande har traditionellt sett inneburit att staters suveränitet respekterats. Konceptet har dock kommit att applicerats på andra plan i större utsträckning, då man har argumenterat för rätten till nationellt självbestämmande. En gemensam kultur, eller liknande, har på så vis fungerat som underlag för secessionsrörelser. Secession kan ha allvarliga konsekvenser för de involverade politiska enheterna. Det kan även vara ett koncept svårt att implementera i verkligheten då det berör territoriella aspekter såväl som ifrågasätter vilka som hör till den utbrytande rörelsen. En teoretisk ram användbar för utvärdering av secession har därför sammanställts i denna uppsats, baserad på tre typer av secessionsteorier som applicerats på och jämförts med fallet Montenegro. Ramen bygger på en teoretisk diskussion rörande definitioner av nationalism, nationer och identitet. Dessa definitioner grundas på en civil och medborgerlig förståelse av nationalism, där identitet beskrivs som en dynamisk företeelse. Secessionsramen har därefter applicerats på fallet Montenegro som nyligen blivit en självständig stat. En utvärdering av fallet har sedan bedrivits, baserad på en historisk översikt av landet. För att understryka komplexiteten med secession presenteras sedan argument mot secession som inte bör betraktas som en lösning på etniska konflikter. Alternativa lösningar på sådana presenteras därefter vilket ger en insikt i multiculturalism. Sådana lösningar innebär alla en risk för att etniska gränser etsas fast istället för löses upp. Montenegros secession kan dock betraktas som legitim då relativts stabila demokratiska och liberala institutioner gått att finna även innan secessionen. Folkomröstningen var även den legitim och influerad av medborgarskap snarare än etnicitet.

The principle of self-determination traditionally refers to respect for state sovereignty. It has been increasingly employed to lower level communities as they have argued their right to national self-determination. National groups have, based on a common culture or likewise, made claims to secession. Secession can have severe consequences for either one of the two political units. It can also be extremely difficult to implement as it involves territorial aspects and the fundamental question of who belongs to the national group wishing to secede. A framework for evaluating the legitimacy of secession is developed in this thesis, based on three general types of secession theories applied and compared to the case of Montenegro. The framework builds upon a theoretical background defining what is meant by nationalism, nations and identity. The language used in this essay is therefore that of constructivism, rooted in the civic idea of nationalism. The belief that human identities are dynamic and subject to change is a crucial assumption. With the aid of an historical presentation of Montenegro, an evaluation of the region’s independence is made. To underline why secession should be implemented with care, arguments against secession are then presented. Secession should not be confused with a solution to ethnical tensions. Alternatives to secession are thus demonstrated, showing the complexity of the multiculturalist field in general. Multicultural policies risk fixing ethnical lines rather than dissolving them. The secession of Montenegro is legitimate as relatively stable democratic and liberal tradition existed prior to independence. The referendum in Montenegro was, more over, determined by a well organised referendum where civil elements dominated over