Bakgrund:

Skogsindustrin utgör en stor del av Sveriges ekonomi. En betydande del av Sveriges skogar ägs av publika aktiebolag och den svenska staten. År 2005 infördes internationella redovisningsstandarder som innebar att de svenska skogsföretagen skulle redovisa skogstillgångar till verkligt värde istället för till historiskt anskaffningsvärde.

Syfte:

Syftet med den här uppsatsen är att ge en ökad förståelse av hur företag inom den svenska skogsindustrin värderar sina skogstillgångar till verkligt värde i enlighet med IAS 41. Dessutom kommer uppsatsen att undersöka hur utförliga upplysningar företagen lämnar i sina årsredovisningar om vär- dering till verkligt värde av sina skogstillgångar.

Metod:

Uppsatsen följer ett deduktivt tillvägagångsätt, vidare genomförs uppsatsen utifrån en kvalitativ ansats. För att samla in primärdata används öppna in- tervjuer med representanter från fyra svenska skogsbolag, samt en doku- mentundersökning av de fyra svenska skogsföretagens årsredovisningar.

Slutsats:

Samtliga av de intervjuade företagen tillämpar en nuvärdesberäkning för att beräkna det verkliga värdet på den växande skogen. Nuvärdesberäkningen kräver att företagen gör många framtidsantaganden. Då skog har en lång ro- tationsperiod (cirka 80-100 år) blir framtidsantagandena problematiska, och bedömningen av det verkliga värdet subjektiv. Vidare görs inte enhetliga an- taganden på företagen vilket leder till svårigheter att jämföra det verkliga värdet på företagens växande skog. De upplysningar som företagen lämnar kunde vara mer utförliga, mer utförliga upplysningar hade förväntats ef- tersom värderingen av den växande skogen är förknippad med många fram- tidsbedömningar.