Kina har sedan ett antal år tillbaka en medveten strategi att attrahera ny teknologi och kompetens in i landet. Med sina låga löner och oändliga utbud på arbetskraft lockar de många företag att till exempel förlägga sin tillverkning där. Landets snabba expansion och utveckling medför också att det finns stora möjligheter för utländska företag att etablera sig på denna gigantiska marknad. Vi ställer oss dock frågorna vilka risker som vissa svenska tillverkningsföretag ställs inför i samband med en kinainvestering och hur dessa risker hanteras? Samt om dessa risker utmynnar i en extra riskpremie?

Syftet med denna uppsats är att beskriva vilka risker de undersökta svenska tillverkningsföretagen beaktar då de investerar i Kina, samt hur dessa risker hanteras och hur riskpremien påverkas.

Studien är genomförd med en kvalitativ metod, där fem tillverkande företag i regionen runt Jönköping intervjuats angående deras direktinvesteringar i Kina. En person från varje företag intervjuades, den som ansågs mest lämpad för uppgiften.

Denna studie bekräftar att företagen beaktar olika risker vid en direktinvestering i Kina. Den värdering som görs av de olika riskerna är delvis beroende på vilken avsikt respektive företag har med sin etablering i landet. Vi finner två huvudsakliga anledningar till varför företagen väljer att producera i Kina, vilka benämns i denna studie som effektiva produktionssökare samt marknadssökare. Dock finner vi några stora risker som är mer påtagliga än andra och som är gemensamt för samtliga företag i studien. Dessa mer framträdande risker är transfereringsrisker, teknologiska risker samt sociokulturella risker.

Indirekt finns en extra riskpremie med i kalkylerna, men den kvantifieras inte på ett vedertaget sätt i lönsamhetsberäkningarna. Man ser möjligheterna med en kinainvestering som oerhört mycket större än de potentiella risker som föreligger. Därmed läggs inte någon större vikt vid att kvantifiera riskpremien.