Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kapitlet 19 § inkomstskattelagen, i nuvarande samt tidigare lydelse, strider mot skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder.

Tioårsregeln omfattar fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Regeln innebär att begränsat skattskyldiga personer är skattskyldiga för den kapitalvinst som uppstår vid avyttring av tillgångar under en tioårsperiod efter utflyttningen från Sverige. Syftet med regeln är att undvika skatteflykt. Tioårsregeln har genomgått en del förändringar sen den infördes på 1980-talet, då det upptäcktes att fysiska personer kunde kringgå regeln och undkomma beskattning. Den senaste ändringen tillkom år 2008 och regeln omfattar idag även utländska delägarrätter som förvärvats under tiden den skattskyldige varit bosatt i Sverige.

För att kunna tillämpa tioårsregeln, utan komplikationer, krävs att det inte finns ett giltigt skattavtal som hindrar tillämpningen av regeln. Ett skatteavtal ingås mellan två eller fler länder och är till för att förhindra skatteflykt och dubbelbeskattning. I praktiken skall skatteavtalet tillämpas för att avgöra i vilket land en person skall anses skattskyldig för inkomster.

Författarens slutsats är att utvidgningen av tioårsregeln föranlett att den gått före tillämpliga skatteavtal. Detta då både Regeringsrätten och Skatterättsnämnden tillämpat principerna om regelkonkurrens och ansett att då utvidgningen tillkommit senare än de flesta skatteavtal skall den ges företräde. Dessutom anser författaren att beslutsfattarna frångår de folkrättsliga förpliktelserna genom att de tillämpar svenska interna regler framför ett gällande skatteavtal.



The purpose of the thesis is to investigate whether the ten-year rule in chapter 3 section 19 of the Income Tax Act, in its current and previous wording, is in contrary with tax treaties which Sweden has concluded with other countries.

The ten-year rule covers any natural person who has a limited liability to pay taxes in Sweden. The rule can be described as the limited taxpayer’s tax liability for capital gains on the disposal of assets during a period of ten years after emigration from Sweden. The purpose of the rule is to avoid tax evasion. During the 1980’s the government discovered that individuals could circumvent the rule and therefore avoid taxation. The last modification was introduced in 2008 and now includes even foreign shares which are acquired during the time the taxpayer has lived in Sweden.

In order to apply the ten-year rule, without complications, it requires that there is no valid tax treaty to prevent the application of the rule. A tax treaty is concluded between two or more Contracting States, and is designed to prevent tax evasion and double taxation. The tax treaty is applicable in order to determine where a person shall be deemed to pay tax on income.

The author concludes that the extension of the ten-year rule is given priority before applicable tax treaties. This is because both the Supreme Administrative Court and the Swedish Board for Advance Tax Rulings applied the principles of rule of competition and found that because the extension was added later than most tax treaties it shall prevail. In the writer’s opinion, Sweden disregards international legal obligations by applying Swedish internal rules before an existing tax treaty.