I framtiden beräknas antalet äldre över 65 år att bli fler. Äldre i framtiden kommer att ha en annan syn på åldrandet samt ha en vana av utbildning, valfrihet och variation. Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters uppfattningar om framtidens arbetsterapi för äldre. Metoden var kvalitativ och ett målinriktat urval kombinerat med ett nätverksurval användes. Tre fokusgruppsdiskussioner användes som datainsamlingsmetod. Det totala deltagarantalet var tolv stycken yrkesverksamma arbetsterapeuter från kommunal äldreomsorg, primärvård och geriatrisk slutenvård. Dataanalysen skedde genom enskild samt gemensam analys där olika ämnen identifierades. Resultatet visar att framtidens arbetsterapeutiska interventioner kommer att följa samhällsutvecklingen där förebyggande arbete och hemrehabilitering blir allt vanligare och där det kommer att ställas högre krav på evidens. Flexibilitet kommer att vara viktigt då fler individuella skillnader skall tillgodoses. Därför måste utbudet öka, exempel på detta är fler aktiviteter inom I-ADL. Hänsyn måste tas till individens intressen och kunskap, vilket påverkar användning av teknik, då fler äldre kommer att inneha större kunskap om teknik. Samverkan kommer att vara fortsatt viktigt i framtiden och organisationen behöver förändras för att möta målgruppens krav. Exempel på detta är privatisering och förändring av huvudmannaskap. Slutsatsen är att framtidens arbetsterapi innebär ökade krav på arbets-terapin, där kraven ställs av både målgruppen och samhället.