Syftet för denna studie var att granska det fallpreventiva arbetet inom samtliga särskilda bo-enden för äldre, i Umeå kommun. Data insamlades primärt via enkäter vilka besvarades av undersköterskor (n 118, 85 % svarsfrekvens). Enkätsvaren kompletterades med en muntlig fråga som enhetschefen för respektive boende besvarade via telefon.

Resultatet visade att 76 % av respondenterna ansåg att enheten bedrev ett organiserat fallpre-ventivt arbete. Inom de granskade enheterna var Individuell Vård- Omsorg och rehabiliter-ingsplanering (Ivor) ett viktigt forum för fallpreventiva diskussioner. Mötesfrekvensen var vanligtvis glesare än en gång per månad. Oftast deltog arbetsterapeut, sjukgymnast, sjukskö-terska och undersköterska/vårdbiträde. De vanligaste fallpreventiva åtgärderna var tillsyn, hjälpmedel och miljöförändringar. Mindre vanligt var medicinska åtgärder samt träning och aktivitet. Instrument för fallriskbedömning användes enligt 58 % av respondenterna. Falltill-bud dokumenterades enligt gällande riktlinjer och 84 % skattade det fallpreventiva arbetet som bra, eller mycket bra, vid deras enhet.

Slutsatsen är att fallpreventivt arbete utförs inom många enheter, men det finns förbättrings-områden. Viktigt är att enheter som idag saknar organiserat fallpreventivt arbete stimuleras till att utveckla rutiner för detta. Rutiner för informationsspridning vid falltillbud måste förbätt-ras. Medicinska åtgärder, samt träning och aktiviteter bör intensifieras, liksom användandet av instrument för fallriskbedömning. En ökad medverkan av nattpersonal i fallpreventiva diskus-sioner vore önskvärt.