Följande text utgår från frågorna varför och hur humaniora ska integrera ny teknik. I detta fall belyses mer specifikt hur svenskämnet och litteraturundervisningen kan anknyta till den teknologi som virtuella tredimensionella världar via internet uppvisar.

I den första delen av artikeln refereras till ett försök att använda den virtuella världen Second Life i en kurs i litteraturvetenskap. Sedan beskrivs de nära samband som finns mellan litteratur och teknik. Därefter följer en argumentation som vill visa på varför just virtuella världar är betydelsefulla för litteraturvetenskapen. Konklusionen är att digitala universum kan vara ett verktyg där teknik och litteratur kan mötas på lika villkor, utan att den ena eller den andra dominerar teoretiskt.

I den andra delen utforskas rent allmänt möjligheterna att förnya svenskämnet och litteraturundervisningen genom aktuell informations- och kommunikationsteknologi, IKT, och mer specifikt genom virtuella världar, som i sig rymmer en stor del av nämnda tekniker. Här fokuseras framför allt på grundskolan, men även på högre studier. Mot bakgrund av den senaste debatten kring litteraturkanon, grundskolans kursplaner, samt svenskämnets konception diskuteras vilken plats som finns i undervisningen för IKT och ett studium av virtuella världar. Den centrala frågan kretsar även här kring hur det litterära och humanistiska perspektivet kan möta det tekniskt naturvetenskapliga och vice versa.

I tredje delen ges en mycket kortfattad forskningsöversikt som syftar till att belysa hur man både i litteraturvetenskapliga och tekniska forskningssammanhang under de senaste åren diskuterat förhållandet mellan litteraturvetenskap och teknik, men även mellan teknik och andra konstformer, såsom bildkonsten.

I den sista och fjärde delen presenteras några romaner som utspelar sig i den virtuella världen Second Life eller i en digital miljö som är mycket lik denna. I denna del presenteras olika argument för att teknik på detta sätt kan integreras i ämnet genom litteraturläsning. Avsnittet gör en analys av romanerna Notre seconde vie (2008) av Alain Monnier och ANIMA: A Novel about Second Life (2007) av avataren Dalian Hansen, där exempel tas fram som kan knyta an till svenskämnets tre konceptioner – litteraturhistoria, språkliga färdigheter och erfarenhetspedagogik - samt till litteracitet och särskilt till digital litteracitet.