Forskningen om specialpedagogik brukar delas in i två grund-läggande perspektiv. Å ena sidan ett mer traditionellt, individualistiskt perspektiv med rötter i medicin och psykologi och, å andra sidan, ett alternativt perspektiv med betoning på sociala faktorers betydelse för skolproblem. Denna dikotomisering utgör utgångspunkten för en stor del av forskningen inom fältet. I den här artikeln diskuteras variationer inom ramen för de respektive perspektiven och rimligheten i den typ av förenklingar som perspektiven utgör. Medan ett flertal olika variationer urskiljs argumenteras ändå för vikten att avgränsa dessa två grundläggande perspektiv men också för att de behöver kompletteras. Olika »kandidater» till ett tredje perspektiv diskuteras. Utifrån en argumentation om att båda perspektiven på specialpedagogik i hög grad tar sin utgångspunkt i vem eller vad som är ansvarig för skolproblem och att de har lösningar på dessa problem, föreslås ett tredje perspektiv som tar sin utgångspunkt i dilemman, inte minst av etisk art, vilka samhälle och skola har att hantera för att möta elevers olikhet. Innebörden i ett sådant dilemma-perspektiv utvecklas i artikeln.