Syftet med studien är att beskriva återhämtningsprocessen för individer med samsjuklighet. Samsjuklighet innebär att en individ har en samtidigt förekommande psykisk störning och beroendestörning. Vetenskaplig forskning har visat att för att behandling ska lyckas måste behandlingen ske samtidigt av samma behandlare, som behandlar både den psykiska störningen och missbruket. Behandlingen är långsiktig och kontinuerlig och bedrivs i Casemanagement-team med samlade kompetenser. Frågeställningen vi arbetat utifrån lyder: "vilka faktorer bidrar till återhämtning vid samsjuklighet"? Studien baseras på sju kvalitativa intervjuer utifrån två perspektiv "det ideella perspektivet" samt "det offentliga perspektivet". Det ideella perspektivet representeras av tre ideella organisationer där intervjuer genomförts med företrädare som i sina verksamheter möter individer med missbruksproblematik och psykisk ohälsa/sjukdom. Det offentliga perspektivet representeras av två offentliga verksamheter, där intervjuer genomförts med handläggare vid socialtjänstens myndighetssektion i Jönköpings kommun, samt behandlingspersonal från Beroende och svår psykisk störning - teamet (BoP), i Jönköpings kommun. De bidragande faktorerna för återhämtning som framkommit i våra intervjuer sammanfattas i resultatet utifrån fyra teman – behandlingsrelation, samverkan, boendesituation och utanförskap. Det empiriska resultatet analyseras främst utifrån professor Aaron Antonovskys (1923-1994) teorier kring det salutogena perspektivet och hans tankar kring Kasam. Viktiga faktorer för återhämtningsprocessen vid samsjuklighet är att inneha en helhetssyn på individens och den problematik som föreligger. Grundläggande är att individen har ett lämpligt boende som är anpassat efter den funktionsnivån individen befinner sig på. Avgörande för att behandling ska bli effektiv är att den bygger på frivillighet och äkta engagemang från behandlingspersonalens sida. Behandlingen ska vara motiverande och stärka individens självkänsla. Det samverkande nätverket kring individen skapar ordning och struktur vilket främjar återhämtningen. Utanförskapet är stort för individer med samsjuklighet. Att ha ett arbete eller någon form av daglig sysselsättning skapar en känsla av mening.

Dual diagnosis "samsjuklighet" is a term for "mental illness and co-occuring addiction". The scientific evidence has shown that people with dual diagnosis needs "simultaneous treatment of the mental illness and the addiction". Integrated simultaneous treatment aims to strengthen social skills and social functioning, alongside pharmacological therapy for the mental illness and the addiction. Treatment needs to be long and continuously and the staff should apply Case-management methods. The general question of our study is: "which are the contributory factors to recuperate for people with dual diagnosis?" The study is based on seven qualitative interviews. We have opted to describe dual diagnosis from two perspectives "the civil society" perspective and the "public" perspective. The civil society perspective is represented by three non-profit organizations directed towards people with psychiatric disorders and addiction abuse. The public perspective is represented by two employees from the integrated Dual Diagnosis team (BoP) in Jönköping and by two employees at the local social services in Jönköping. The result of our study is presented around four main themes: the treatment relation, collaboration, housing and marginality. Aaron Antonovsky´s theory of KASAM is used to analyze the empirical results of the study. It is essential to address all parts of in life in the recuperation process. It is important to have a functioning home. Effective treatment has to be based on free commitment from the individual and true engagement from the staff. The treatment should aim to motivate the client to reduce substance use step by step, and strengthen self-esteem. It is important to be as flexible as possible in the treatment. The collaborating network around a person with dual diagnosis can create order and structure, which strengthen the recuperation process. People with dual diagnosis are a marginalized group living in the fringes of society. An important factor to recuperate is to create a sense of belonging and meaning.