Program utvärderingar utgör till stor del grunden till det formella lärandet inom Sida (Swedish International Development Cooperation Agency). Utvärderingars syfte är att bistå med kunskap och Utvärderingar ska garantera att insatser är baserade på god förståelse om verkligheten i mottagarländerna. Genom att gynna organisatoriskt lärande förmodas utvärderingar bidra till biståndets effektivitet (Stefan Molund, 2004).

Teorier om den lärande organisationen hävdar att organisationers fall beror på medlemmars tendens att förenkla och misstolka verkligheten. Medvetet eller omedvetet leder detta till att organisationens vision försvagas, medlemmars engagemang försvagas och den verklighet man sökt att förändra förblir den samma (Peter M. Senge, 1994).

Genom att bistå sektorer som hälsa, utbildning och demokrati mm. har det svenska biståndet präglats av en objektiv eller positivistisk syn på verkligheten i utvecklingsländer. Insatser inom hälsa leder onekligen till effektivitet i fattigdomsbekämpningen.

Min uppsats visar hur Sidas strävan efter objektivitet löper risken att försvaga organisationens vision. I de fattigaste och mest socialt komplexa utvecklingsländerna finns inte förutsättningarna[1] för objektiv utvärdering, och resultaten av en utvärdering blir ofta öppna för olika tolkningar. Trots att utvärderingarna skildrar en sann bild av verkligheten så leder detta till frustration hos handläggare. Resultatet blir att utvärderingar görs av program som handläggarna redan har god kunskap om. Mitt resultat visar att denna trend successivt försvagar Sidas vision då insatser ämnade åt att öka effektiviteten i biståndet allokeras från de ”fattigaste länderna” till länder som kommit längre i utvecklingsprocessen.

[1] De “fattigaste” utvecklingsländerna saknar de institutioner för datainsamling som krävs för objektiv utvärdering. Att skapa förutsättningarna för den kostnadseffektiva objektiva utvärderingen i utvecklingsländer är ett utvecklingsmål som vilket annat som ingår i den övergripande fattigdomsbekämpningen.