Kojanprojektet initierades av chefen för en konsthall, utifrån ett konstaterande att utomhusmiljöer för barn i närområdet oftast skapats av vuxenvärlden utan barns inflytande eller hänsyn till barns behov. Efter ett uppstartsmöte i december 2022, löpte projektet där professionella konstnärsteam arbetade med barn från förskola, fritidshem och fritidsgård för att gestalta och bygga kojor från februari till maj 2023. Denna fallstudie använder en etnografisk ansats, och baseras på 590 fotografier samt fältanteckningar från deltagande observationer på totalt 28 timmar under arbetet med tre av de fyra grupperna (två fritidshemsgrupper och en fritidsgårdsgrupp). Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter (affordances) processerna erbjöd barnen, men även de utmaningar som framträdde med att bedriva ett projekt av den här typen. Teoretiskt tar studien avstamp i barndomssociologi med utgångspunkten att barns erfarenheter och åsikter spelar roll. Barn ses som kompetenta personer, som redan är och kan något, inte bara som personer i blivande som ska socialiseras in i vuxenvärlden. Barnen fick reflektera över sina känslor omkring olika platser på skolområdet, vilka aktiviteter platserna möjliggjorde, och vad de önskade sig. Barnen fick sedan gemensamt välja lämpliga platser för att bygga kojorna. I gestaltningsmöten fick de utrycka med ord, bilder, och små modeller hur de önskade sig kojorna, diskutera för att komma överens, och sedan gemensamt bygga de tre kojorna tillsammans med konstnärsteamen. Studiens kunskapsbidrag visar hur ”platser för barn” kan omvandlas till ”barns platser” genom deltagandeprocesser, men även hur barn kan stärkas i sin initiativförmåga och utveckla tilltro till sin förmåga att gemensamt genomföra drömmar.