Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka polisers och socialarbetares uppfattningar och erfarenheter av könsskillnader inom ungdomsbrottslighet. Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts i varierande kommuner i södra Sverige, där fyra av respondenterna var socialarbetare och tre var poliser. Genom en tematisk analys identifierades fyra återkommande teman som skildrar respondenternas upplevelser och erfarenheter av könsskillnader inom ungdomsbrottslighet; pojkar är överrepresenterade i våldsbrott, tjejers brottslighet går under radarn, killar och tjejer är delaktiga i gängkriminalitet på olika sätt samt orsaker till ungdomsbrottslighet för killar och tjejer. Pojkars överrepresentation inom våldsbrott beskrivs av samtliga respondenter och backas upp med exempel som misshandel, mord med mera. Med uttrycket att flickor går under radarn menas att flickors brottslighet inte uppmärksammas och heller inte upptäcks i samma mån som pojkars brottslighet gör. Tjejers och killar delaktighet inom gängkriminalitet beskrivs genom att killar är mer aktiva utförare av brotten, medan tjejer får rollen som medhjälpande och möjliggörare. De orsaker till ungdomsbrottslighet som beskrivs av respondenterna är generellt sett lika för båda könen, med visst utrymme för nyanser. Det framtagna resultatet analyseras utifrån teorierna socialkonstruktivism och genussystem. Studiens resultat jämförs sedan med tidigare forskning.