Mitt doktorandprojekt handlar om förskollärares planering av matematikundervisning i förskolan. I samband med att förskolan fick sin första läroplan för mer än tjugo år sedan så förändrades betoningen på planering. Förvisso fanns det kvar, men andra begrepp relaterade till utvärdering prioriterades. Förändringen låg i tiden. I nutid, i förskolans nya läroplan, lyfts planering återigen fram, nu under förskollärares ansvar för undervisning. Med sin nutida koppling till undervisning och därmed didaktik verkar planering fånga forskares intresse. Bland annat kan jag se att det finns en nyfikenhet på hur undervisning som främjar barns lärande i matematik planeras. Därtill görs kopplingar mellan undervisning, (sam)planering och (sam)bedömning. Jag kan också se att det finns forskare som menar att det spontana arbetssättet i förskolan inte är tillräckligt. Min avhandling bidrar med ett nutida perspektiv på planering och med det ett tillskott till den forskning som gjorts och görs om undervisningens orkestrerande i förskolan. Syftet med avhandlingen är att utforska hur förskollärare planerar och arbetar didaktiskt med matematikundervisning på vardaglig basis i schemalagt planeringsarbete. Teoretiskt ramas avhandlingen in av tysk bildningsorienterad didaktik vilket öppnar upp för en vid syn på planering och didaktiskt arbete. Studien är explorativ baserad på deltagande observation i förskollärares återkommande arbetslagsvisa planeringsarbete. Urvalsvalen har skett etappvis och baserats på olika kriterier. Avhandlingen skrivs fram som en monografi, och de än så länge preliminära resultaten pekar på att de prioriteringar som gjorts på de olika förskolorna öppnar upp för att se i vilken mån matematikundervisning planeras och på vems initiativ. Bland annat kan jag se att övergripande prioriteringar initierade uppifrån verkar leda till begränsningar av förskollärares handlingsutrymme att utifrån sin professionskunskap planera matematikundervisning. Det kan i sin tur få konsekvenser för hur följsam planeringen blir gentemot uppdrag och barn. En slutsats jag kan dra är att förskolläraren inte är ensamt ansvarig för den matematikundervisning som planeras och som senare sker tillsammans med barnen, utan här samverkar olika aktörer i förskolans inre liv om matematikundervisningen - med varierande resultat.