Tooth agenesis is a common disorder. Agenesis of the maxillary lateral incisor is found in 1.5%–2% of the population. Based on the prevalence and the approximate amount of children born every year in Sweden, there are presumably 1650–2400 children born every year who will have missing maxillary lateral incisors. The condition is known to cause significant aesthetic, psychosocial and financial burdens for the individual. Although missing maxillary lateral incisors and the treatment thereof have been widely studied through quantitative research, the choice of treatment is still controversial among professionals. The overall aim of this thesis was to increase the understanding of two different treatment methods, orthodontic space closure (SC) and implant replacement (IR), in patients with one or two missing maxillary lateral incisors with respect to the aesthetic outcome, the clinical outcome, the treatment costs and how the treatment alternatives are experienced by the patients. Qualitative and quantitative methods were employed to achieve this aim.

Paper I assessed the aesthetic outcome after treatment with either SC or IR. Three groups of people – laypeople 20–30 years of age (n = 26), laypeople 50–70 years of age (n = 26) and orthodontists (n = 25) – evaluated 44 cases treated with SC or IR. The assessments showed that the gingival colour adjacent to the replacing tooth was rated as having better aesthetics in the SC cases (p 0.000). Furthermore, the orthodontists preferred the aesthetics of the dentition in the SC cases (p 0.042). The younger laypeople were more dissatisfied with the colour of the tooth replacing the missing lateral incisor in SC cases (p 0.043).

In paper II, the focus changed to analysing the costs of treatment arising during and after treatment. Cost analysis was used to compare the societal costs of SC and IR. The records of 32 patients treated with SC (n = 18) or IR (n = 14) due to missing maxillary lateral incisors were retrieved from the archives. These patients had completed treatment between 2001 and 2008. To enable comparisons, the time horizon was set to 12 years since treatment completion. Short- and long-term direct and indirect costs were analysed using cost analysis from a societal perspective. SC was least costly when comparing direct short-term costs. There was no difference between SC and IR in direct long-term costs. There was a difference between SC and IR, in favour of SC, when comparing patients’ loss of productivity (p 0.007), short-term societal costs (p < 0.001), long-term societal costs (p 0.037) and, consequently, total societal costs (p < 0.001).

Paper III focused on the experiences of patients receiving the two different treatments. Semi-structured interviews with 13 individuals who had completed treatment with either SC or IR due to missing maxillary lateral incisors (MMLI) at least six month earlier were performed. The data were analysed based on grounded theory and resulted in the main category of being different during treatment and three associated subcategories. The first subcategory, being different due to missing teeth, refers to when a person experiences being different because of anterior spacing. The second subcategory, being different due to fixed appliance, refers to when the appliance itself makes a person different. These two categories exemplify being different in terms of appearance. The third subcategory, being different due to treatment appointments, refers to the need to spend time differently due to having appointments at the clinic for treatment.

Treatment techniques change and improve over time, and it is of interest to know whether these improvements differ between IR and SC. Thus, paper IV aimed to compare the aesthetic outcome and other clinical findings in patients with missing maxillary lateral incisors treated with either IR or SC at two different times 10 years apart. A total of 88 patients were included in the study. Cohort I (n = 44) was treated between 2001 and 2008, and cohort II (n = 44) was treated between 2011 and 2018. Each treatment was compared between the two cohorts concerning long-term clinical and aesthetic outcomes. Of the 16 analysed variables, there was an improvement regarding crown length, bleeding on probing (BoP), the papilla, the inclination of the incisors and the general appearance of the dentition when comparing IR cases. When comparing the SC cases, there was an improvement in the overbite and the colour of the replacing tooth. However, bleeding on probing and crown length deteriorated over time for the SC cases. There were no significant differences for the remaining variables.

Overall, the laypeople rated the aesthetic outcome of both treatments as equally good. The orthodontists had a slight preference for the aesthetic outcome in the SC cases. Patients treated with SC had lower societal costs compared with patients treated with IR. Patients with missing maxillary lateral incisors considered that their treatment started at the time of their diagnosis. Furthermore, they experienced feelings of being different irrespective of the type of treatment. Among cases treated with IR, there has been an improvement over time, while in SC cases the change has been somewhat ambiguous. The improvement in IR cases did not include the gingival colour adjacent to the replacing tooth, which was of concern in IR cases when comparing the two treatments.

In summary, in those cases where both treatment alternatives are possible, SC is preferable.

Tandagenesi, avsaknad av en eller flera tänder, är relativt vanligt förekommande. Agenesi av överkäkslateralen drabbar ca 1,5-2 % av befolkningen i Sverige. Baserat på det ungefärliga antalet födslar i Sverige och prevalensen av agenesi beräknas cirka 1650 till 2400 barn som föds varje år att komma sakna en eller två laterala incisiver i överkäken. Vi vet idag att denna avvikelse innebär en negativ effekt på estetiken, en negativ effekt på det psykosociala välmåendet och att det även kan innebära en finansiell börda. Det finns flera olika behandlingsalternativ, varav de två vanligaste är ortodontisk luckslutning respektive implantatstödd protetisk ersättning. Förekomsten av agenesi av överkäkslateralen och behandlingen som det medför är väl studerat med hjälp av kvantitativa metoder. Trots detta är valet av behandlingsmetod fortfarande omdiskuterat inom professionen.

Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka förståelsen för två olika behandlingsmetoder, ortodontisk luckslutning (LS) och implantat-behandling (I), hos patienter med agenesi av överkäkslateralen med avseende på estetiskt och kliniskt resultat, kostnader samt vilka erfarenheter patienterna har av behandlingen. För att lyckas med detta användes både kvantitativa och kvalitativa metoder. I de olika delarbetena användes tre olika patient-/deltagargrupper. Kohort I bestod av 44 personer med agenesi av överkäkslateralen, 22 av dem hade behandlats med LS och de resterande 22 med I. Samtliga behandlingar avslutades under åren 2001 till 2008. Kohort II bestod även den av 44 patienter med samma fördelning mellan LS och I. Skillnaden var att denna grupp hade avslutat sin behandling under åren 2011 till 2018. Kohort III bestod av 13 personer som genomgått behandling, med LS eller I. Deras behandling avslutades under åren 2021 och 2022.

I delarbete I låg fokus på bedömning av det estetiska resultatet efter avslutad behandling. Till grund för de estetiska värderingarna användes foton på deltagarna i kohort I. Värderingarna utfördes av tre grupper av bedömare, lekmän 20 till 30 år (n = 26), lekmän 50 till 70 år (n = 26) samt ortodontister (n = 25). Deras bedömning av de 44 fallen visade att gingivan i anslutning till den ersättande tanden bedömdes ha en bättre färg hos dem som behandlats med LS jämfört med dem behandlade med I (p 0.000). Ortodontisternaföredrog den dentala estetiken hos de som behandlats med LS (p 0,042). De yngre lekmännen var mer missnöjda med kronans färg på ersättningstanden hos de som behandlats med LS jämfört med I (p 0,043).

I delarbete II skiftade fokus till en ekonomisk utvärdering av de två behandlingsmetoderna med avseende på kostnader som uppkom under behandling, men även till följd av behandlingen när den väl var avslutad. En kostnadsanalys baserad på journalutdrag från 32 patienter i kohort I möjliggjorde jämförelser av samhällskostnader för LS och I. Från behandlingsstart till 12 år efter avslutad behandling registrerades samtliga kostnader, direkta och indirekta, som uppkom till följd av behandlingen. Analysen visade att LS hade lägre direkta kostnader på kort sikt. Inga skillnader noterades mellan LS och I med avseende på de direkta kostnaderna på lång sikt. Det var en skillnad mellan LS och I avseende produktionsbortfall för patienterna (p 0,007), samhällskostnader på kort (p <0,001), och lång sikt (p 0,037) samt totala samhällskostnader (p <0,001) där LS uppvisade lägre kostnader.

I delarbete III undersöktes vilka erfarenheter personer med agenesi av laterala överkäksincisiver hade av sin behandling. Semi-strukturerade intervjuer med 13 individer som hade genomgått, och avslutat, antingen ortodontisk luckslutning eller implantatbehandling genomfördes. Data analyserades med hjälp av grounded theory och resulterade i huvudkategorin ‘vara annorlunda under behandling’ och tre underkategorier. Den första subkategorin, vara annorlunda till följd av att sakna tänder, refererar till när en person har erfarenhet av att vara annorlunda på grund av den frontala glesställningen. Den andra underkategorin, vara annorlunda på grund av den fasta apparaturen, refererar till när själva apparaturen/tandställningen gör personen annorlunda. De två första underkategorierna exemplifierar helt enkelt att vara annorlunda på grund av sitt utseende. Den tredje underkategorin, vara annorlunda på grund av behandlingsbesök, refererar istället till behovet av att spendera sin tid annorlunda eftersom man har haft tider att passa i tandvården. Det framkom även tydligt att de som intervjuats upplevde att deras behandling startade redan vid diagnosticering av agenesin.

Behandlingsmetoder förändras och förbättras över tid och det är därför av intresse att veta om det fanns skillnader i förändringen mellan behandlings-metoderna som är de vanligaste vid agenesi av överkäkslateralen. Detta var det huvudsakliga syftet med delarbete IV. I delarbetet användes data från både kohort I och II, alltså en skillnad i tidpunkt för behandling på 10 år, och inkluderade sammanlagt 88 patienter. Båda dessa grupper undersöktes fem år efter avslutad behandling med avseende på kliniskt och estetiskt resultat. Därefter gjordes jämförelser mellan de två kohorterna inom de olika behandlingsalternativen. Vid jämförelse av implantatfallen konstaterades en förbättring över tid i bedömningen av kronlängden, blödning vid sondering, papillens utseende, lutningen på incisiverna och det generella utseendet på dentitionen. Vid jämförelse av fallen behandlade med LS konstaterades en förbättring över tid gällande den vertikala överbitningen samt för färgen på den ersättande tanden. Samtidigt konstaterades en försämring mellan de två kohorterna gällande blödning vid sondering samt kronlängd bland LS-fallen.

I avhandlingens delarbeten framkom att lekmännen ansåg att båda behandlings-metoderna hade likvärdigt estetiskt resultat, medan ortodontisterna hade en viss preferens för luckslutningsfallen. Patienter behandlade med LS orsakade en lägre samhällskostnad jämfört med patienter behandlade med I. Implantatbehandlingarna hade förbättrats över tid, medan förändringarna över tid för LS-fallen var något tvetydiga. De parametrar som förbättrades hos I-fallen inkluderade inte färgen på gingivan i anslutning till implantat-ersättningen, vilket var en faktor som redan initialt bedömdes som sämre hos I-fallen vid jämförelser mellan behandlingsmetoderna.

Sammanfattningsvis, i de fall där båda behandlingsalternativen anses vara möjliga, visar våra resultat att ortodontisk luckslutning är att föredra.