Syftet med artikeln har varit att via en närläsning av Paul Tillichs bok Modet att vara till och Viktor Frankls bok Livet måste ha en mening belysa likheter och olikheter i synen på existentiell ångest som ett predikament i individens sökande efter mening. I artikeln diskuteras hur ångest kanaliseras via ödet och döden, skuld och förtappelse och tomhet och meningslöshet. Som en röd tråd löper Frankls tragiska treklöver; lidande, skuld och död genom dessa ångestimpulser. Ur en samtida kontext väcker Tillich och Frankls tankar frågor om hur vi kan närma oss ungas psykiska ohälsa.

The purpose of this article is, through a close reading of Paul Tillich’s book The Courage to Be and Viktor Frankl’s book Life must have a meaning, to illuminate similarities and differences in the view of existential anxiety as a predicament in the individual’s search for meaning. The article discusses how anxiety is channeled through fate and death, guilt and condemnation and emptiness and meaninglessness. Frankl’s tragic triad: pain, guilt and death running like a red line through these anxiety impulses. From a contemporary context, Tillich and Frankl’s thoughts raise questions about how we can approach young people’s mental illness.