Foto och text.

Det var i dessa vatten och skogar John Bauer trivdes. Att i sin kanot glida fram på vattnet eller ströva i de trolska skogarna. Ibland cyklade han runt, med skissblock och smörgåsar i ryggsäcken. Här såg han för sitt inre troll, älvor och andra naturvarelser. Ester däremot tyckte det var lite långsamt och tyst ibland. Hon längtade till vännerna och storstadspulsen i Stockholm. Jag kan förstå båda. När man färdas runt Bunn och Ören förstår man att John fick inspiration. Samtidigt förstår jag Ester, för så här års vilar en ensam och vemodig slöja över landskapet. Det är samma landskap och årstid där det bara är några veckor kvar innan de lämnade huset vid Bunn för sin sista resa på Vättern i den mörka novembernatten 1918 med ångaren Per Brahe. När jag stannar till och betraktar landskapet i duggregnet tänker jag på John, Esters och Bengts öde. En vackrare tur runt dessa trakter även så här års, är emellertid svårt att finna.De två första bilderna är tagna vid Björkenäs naturreservat , men med utsikt över Jönköpings kommuns landskapsfond på andra sidan vattnet.