Foto och text.

Många gånger har jag passerat förbi Ödestugu kyrka och ändå blir jag alltid lika fascinerad. Kyrkan invigdes redan på 1200-talet och den står där än idag! Omgivningen är otroligt vacker och ibland stannar jag här oavsett årstid bara för att en stund gå ner i varv och njuta av miljön. När jag står där funderar jag över alla som under århundradena har här passerat. Synliga spår finns kvar än idag, dramatiska sådana!

Sommaren 1612 anfaller Kristian IV Sverige från två håll, Kalmar och Halmstad. De båda arméerna ska stråla samman i Jönköping för att gemensamt gå mot Stockholm. När en av arméerna trängt fram till Jönköping den 20 juli har jönköpingsborna själva bränt ner staden och flytt till Visingsö. Därmed finns ingen proviant att tillgå. Danskarna tvingas retirera till danska Halmstad. Reträtten beror också på det småländska gerillakrig som har inletts.

Sommaren 1612 bränns allt från Vrigstad och upp mot Jönköping. Människorna flyr och gömmer sig i skogarna. I Ödestugu flyr gamla, kvinnor och barn till kyrkan där den tunga kyrkdörren och de tjocka väggarna ger skydd. När danskarna ser detta är det meningslöst att lägga mer kraft där. I stället roar man sig med att beskjuta kyrkan med eldhandvapen för att skrämma slag på de som flytt dit. Männen tar vad man har i vapenväg och flyr i riktning mot Tenhult för att där ansluta sig till en improviserad halvmilitär styrka. Kanske är dylika styrkor de värsta motståndarna. Högst sannolikt tänkte de ”ni kan plundra, bränna våra hem, men våra familjer slåss vi för. De strider likt ”vargar”. Adrenalinet pumpar och bokstavligt talat krossar de den danska yrkesmilitära styrkan utanför Tenhult. I kyrkan sitter barnen tätt uppkrupna i de vuxnas famn. De gråter, andra håller andan.

Det är ett av skottmärkena efter en dansk kula som än idag kan beskådas på den södra kyrkporten!

Tänk på att kyrkan måste vara öppen eftersom du behöver komma in för att se dörren med skottmärket. När du är där, koppla av och njut av den fantastiska interiören. Tänk på att det är samma dopfunt från 1200-talet som barnen den där dagen skymtade mellan tårarna, som du nu sitter och betraktar.