Socionomutbildningen i Sverige syftar till att ge blivande socialarbetare såväl vetenskaplig som praktisk professionell kunskap. En för utbildningen central fråga handlar dock om hur teori och praktik bäst kan integreras. Risken, menar kritiker, är att teori och praktik separeras: teori blir något som förmedlas i klassrummet och praktik något som studenterna ges tillgång till genom fältförlagda studier i olika professionella miljöer. Mot bakgrund av denna utmaning har olika didaktiska tillvägagångssätt prövats för att koppla samman teori med praktik. Ett sådant tillvägagångssätt är simuleringar, vilket innebär att professionella utmaningar i socialt arbete på olika sätt efterliknas i klassrummet, det vill säga i en miljö där sårbara klienter inte riskerar att komma till skada.

Med denna avhandling fokuseras en specifik form av simuleringar, nämligen datorbaserade simuleringar.

Avhandlingens syfte är att undersöka om en datorbaserad simulering som didaktiskt verktyg i undervisning av socionomstudenter främjar studenters reflektionsförmåga i sociala barnavårdsärenden. Vidare inbegriper syftet att ge en bild av den internationella omfattningen av liknande didaktiska utvecklingsarbeten samt diskutera möjligheterna av att använda datorbaserade simuleringar också i forskningssyfte.

Avhandlingsarbetet bestod av två delar: dels en konstruktionsfas, dels en undersökningsfas.

Under konstruktionsfasen utformades den datorbaserade simuleringen SimChild, vars avsikt är att utveckla svenska socionomstudenters förmåga att reflektera inom ett av det sociala arbetets viktigaste och svåraste verksamhetsfält, den sociala barnavården. Under övningar med SimChild antar studenter rollen som yrkesutövande socionomer och ställs inför uppgiften att individuellt göra bedömningar och fatta beslut i ett barnavårdsärende. Den skriftliga information som studenterna successivt får tillgång till är, som ofta är fallet i faktiska ärenden, knapphändig och motstridig. Deltagarna i simuleringen får tillgång till samma ärendebeskrivning men med den viktiga skillnaden att bakgrundsinformation om till exempel barnets etnicitet alternativt kön varieras slumpmässigt. Efter den individuella delen av övningen samlas deltagarna i lärarledda seminarier och får då tillgång till aggregerade data om hur skillnader i bakgrundsvariabler påverkat bedömningar och beslut. Från dessa utgångspunkter ges de möjligheter att reflektera över hur stereotypa uppfattningar om till exempel kön eller etnicitet kan påverka professionellt socialt arbete.

Med undersökningsfasen fokuserades den betydelse etnicitet kan ha för bedömningar och beslut genom att barnets namn varierades på ett sätt som skulle kunna indikera olika etniciteter. Studier av sådana SimChild-övningar genomfördes vid tre lärosäten med totalt 176 socionomstudenter. Efter individuella bedömningar och beslut samlades undersökningens respondenter i fokusgrupper som för dem fick ersätta de seminarier som annars följer det individuella arbetet i SimChild. Aggregerade sammanställningar av individuella bedömningar och beslut för respektive lärosäte presenterades och låg till grund för fokusgruppsdiskussionerna. Tre fokusgrupper bestående av vardera åtta studenter, totalt 24 studenter, organiserades i direkt anslutning till de avslutade individuella bedömningen. Fokusgruppsdiskussionerna indikerade att denna typ av datorsimulering kan främja studenters reflektion och självinsikter (artikel I). Studie II illustrerar hur studenterna kunde bli medvetna om hur stereotypa föreställningar kan påverka bedömning i ett barnavårdsärende.

Utöver de båda studierna av socionomstudenters upplevelser av SimChild ingår i avhandlingen ytterligare två studier som på olika sätt syftar till att fördjupa diskussionen om användningen av datorbaserade simuleringar i socialt arbete. En scoping review av internationell forskning, med 16 ingående publikationer, visar att datorbaserade simuleringar i utbildning av socialarbetare fortfarande är i en prövande, preliminär fas. Av översikten framgår att datorbaserade simuleringar främst används för att främja specifika färdigheter men också förmåga till reflektion eftersträvas. I den sista artikeln (IV) diskuteras huruvida utvecklingen av datorbaserade simuleringar för undervisningsbruk kan bidra till utvecklingen också av forskningsmetoder i socialt arbete. Diskussionen illustreras med data från en pilotstudie med 63 studenter och flera forskningsfördelar med simuleringar framhålls: studiers externa validitet främjas av realismen i simuleringen medan den interna validiteten främjas genom möjligheter till kontroll.

Reflektion utgör en viktig teoretisk ram för avhandlingen och kan förstås som länken mellan socialarbetarens teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter. För att förstå studenternas bedömningar och tolkningar i samband med den datorbaserade simuleringen utgår analysen från begreppen reflektion i handling, reflektion över handling och reflektion inför handling. Utöver dessa begrepp tar analysen även avstamp i kritisk reflektion, vilket bland annat innebär att synliggöra studenters förgivettagna föreställningar.

En central slutsats i avhandlingen är att simuleringar av SimChilds typ gör det möjligt för socionomstudenter att se skillnader i beslut och bedömningar, reflektera över varför dessa skillnader uppstår och reflektera över den betydelse sådana skillnader kan få för klienter.