Bakgrund: Ensamhet är vanligt bland äldre personer, cirka 10 procent uppskattas vara ofrivilligt ensamma i Sverige. Ensamhet är vanligare i högre ålder, bland kvinnor och personer som har mist sin partner. Psykisk ohälsa och ökad dödlighet är nära sammankopplat med ensamhet. Många interventioner har gjorts för att motverka ensamhet, men det finns lite evidens om vad som fungerar. Kommuner har en viktig roll i att förebygga ofrivillig ensamhet bland äldre. 

Syfte: Syftet är att undersöka svenska kommuners insatser med målsättningen att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre vuxna. 

Metod: En enkät skickades ut till samtliga 290 kommuner. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes eftersom data mestadels bestod av fritext. 

Resultat: Av de 101 kommuner som svarade hade 80 procent insatser för att motverka ensamhet. Insatserna var breda, från generella, som många olika aktiviteter och öppna mötesplatser, till riktade insatser, som hembesök och enskilda samtal. Det fanns potential och utmaningar som påverkade kommunens arbete med insatser, bland annat var det svårt att nå de som behöver det som mest. Utvärderingarna var få med oklara utfall.

Slutsats: Många kommuner använder sig av universella insatser som sannolikt inte når personer som upplever ensamhet. För att på bästa sätt kunna motverka ensamhet behövs selekterade och indikerade insatser.