Introduktion: I-Hand är ett engelskt patientrapporterat mätinstrument (PROM) för patienter med perifer nervskada eller nervinklämining som påverkar handen. Nervskador i armen/handen kan hindra en individs förmåga att fungera i det vardagliga livet. Forskning visar att en nervskada i handen som blivit opererad eller blivit konservativt behandlad främst utvärderas med objektiva bedömningar där patientens upplevelse missas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters uppfattningar om användbarheten och kulturell anpassning för den svenska versionen av I-Hand inom klinisk verksamhet. Metod: Åtta arbetsterapeuter rekryterades genom strategiskt urval därefter hölls två semistrukturerade fokusgrupper med fyra arbetsterapeuter i varje. Dataanalys genomfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I fokusgruppintervjuerna framkom ett fördjupat resonemang utifrån följande kategorier; Patientcentrerad rehabilitering, I-Hands struktur och Kulturell anpassning av svenska I-Hand. Konklusion: Arbetsterapeuterna i fokusgrupperna beskrev värdet av att använda ett diagnosspecifikt bedömningsinstrument och att svenska I-Hand anses användbart inom rehabilitering av nervskador i handen.  Implikationer: Arbetsterapeuter kan genom att använda svenska I-Hand vid kartläggning, uppföljning och utvärdering förstärka patientens roll och delaktighet i vårdprocessen, såväl på handkirurgisk rehabiliteringsenhet som inom primärvård.

Introduction: I-Hand is an English patient-reported outcome measure (PROM) for patients with peripheral nerve disorders that affects the hand. Nerve disorders in the arm/hand can impact on an individual's ability to function in everyday life. Research shows that a surgically or conservatively treated nerve injury in the hand is mainly evaluated with objective measures where the patient's experience is missed. Aim: The aim was to describe occupational therapists' perceptions of the usefulness and cultural adaptation of I-Hand Swedish version in clinical practice. Method: Eight occupational therapists were recruited through strategic selection, then two semi-structured focus groups were held with four occupational therapists in each. Data analysis was performed through qualitative content analysis. Results: In the focus-group interviews, an in-depth reasoning emerged based on the following categories: Patient-centered rehabilitation, I-Hand structure, and Cultural adaptation of Swedish I-Hand. Conclusions: Participants in the focus-groups described the value of using a diagnosis-specific assessment instrument and Swedish I-Hand is considered useful in the rehabilitation of nerve disorders in the hand. Significance: Swedish I-Hand can be used by occupational therapists in initial examination, during follow-up and evaluation to strengthen the patient's participation in the care process, at the hand surgery rehabilitation unit and in primary care.