Although Germany had to cede all its colonies after the First World War, a critical reappraisal of colonialism and its legacy in Germany has largely taken place since the 2000s and 2010s. Activists from a largely academic background all over Germany have created ‘postcolonial’ and ‘decolonial’ city walking tours. Previously, researchers often conducted case studies of such city tours they had themselves (co-)created. In this context, this thesis uses in-depth interviews and participant observation to examine how both post- and decolonial tours in various German cities can contribute to changing narratives of colonialism.

Results show that across several stations in a city, guides can not only educate white and other-than-white participants about racist city structures and thinking patterns as continuities of colonialism, but the tours’ dialogical nature allows the participants to add their perspectives and knowledge. While city inhabitants are the main target group of the tours, many stations allow parallels to other German cities and colonialism as a global system, making the tours ‘glocal’. The findings emphasize the importance of non-formal political education formats like city tours for raising awareness about the historical roots of racism and discriminations.

Obwohl Deutschland nach dem Ersten Weltkrieg all seine Kolonien abtreten musste, findet eine kritische Aufarbeitung des Kolonialismus und seines Erbes in Deutschland vor allem seit den 2000er und 2010er Jahren statt. Aktivist*innen mit überwiegend akademischem Hintergrund haben in ganz Deutschland ‚postkoloniale‘ und ‚dekoloniale‘ Stadtrundgänge entwickelt. In der Vergangenheit haben Forschende häufig Fallstudien zu solchen Stadtrundgängen durchgeführt, die sie selbst (mit-)gestaltet haben. Vor diesem Hintergrund wird in dieser Arbeit anhand von Tiefeninterviews und teilnehmender Beobachtung untersucht, wie sowohl post- als auch dekoloniale Rundgänge in verschiedenen deutschen Städten zur Veränderung von Narrativen des Kolonialismus beitragen können.

Die Ergebnisse zeigen, dass Stadtführer*innen über mehrere Stationen in einer Stadt hinweg nicht nur weiße und nicht-weiße Teilnehmende über rassistische Stadtstrukturen und Denkmuster als Kontinuitäten des Kolonialismus aufklären können, sondern dass der dialogische Charakter der Führungen es den Teilnehmenden ermöglicht, ihre Perspektiven und ihr Wissen einzubringen. Während die Stadtbewohner*innen die Hauptzielgruppe der Touren sind, lassen viele Stationen Parallelen zu anderen deutschen Städten und zum Kolonialismus als globalem System zu, was die Touren ‚glokal‘ macht. Die Erkenntnisse unterstreichen die Bedeutung non-formaler politischer Bildungsformate wie Stadtführungen als Beitrag zur Sensibilisierung für die historischen Wurzeln von Rassismus und Diskriminierung.

Trots att Tyskland tvingades att avstå från alla sina kolonier efter första världskriget har den kritiska omvärderingen av kolonialismen och dess arv i Tyskland påbörjats i stor skala först under 2000- och 2010-talen. Över hela Tyskland har aktivister, huvudsakligen med akademisk bakgrund, skapat ’postkoloniala’ och ’dekoloniala’ stadsvandringar. Tidigare genomförde forskare ofta fallstudier av dessa stadsvandringar som de själva hade (med)skapat. I det här sammanhanget använder sig denna uppsats av djupintervjuer och deltagande observation för att undersöka hur både post- och dekoloniala vandringar i olika tyska städer kan bidra till att förändra berättelserna om kolonialism.

Resultaten visar att guiderna genom vandringarnas olika stationer kan utbilda vita och icke-vita deltagare om rasistiska stadsstrukturer och tankemönster som kontinuiteter av kolonialismen, men också att vandringarnas dialogiska karaktär gör det möjligt för deltagarna att lägga till sina egna perspektiv och kunskaper. Även om städernas invånare är vandringarnas huvudsakliga målgrupp, kan man vid många stationer göra paralleller till andra tyska städer och till kolonialismen som ett globalt system, vilket gör stadsvandringarna ’glokala’. Fynden understryker vikten av informella politiska utbildningsformer som stadsvandringar för att öka medvetenheten om de historiska rötterna till rasism och diskriminering.