Syftet med denna studie är att undersöka hur personer med antisocial personlighetsstörning skildras i 15 kända filmer och vilka konsekvenser detta kan medföra för klienter med störningen i det sociala arbetet. Vidare är syftet att undersöka om det finns skillnader i hur kvinnor och män framställs. Metoden är en diskursanalys för att undersöka hur filmerna talar om och framställer antisocial personlighetsstörning. Av resultatet framgår att fyra diskurser är speciellt framträdande: “avhumanisering”, “narcissism”, “galenskap, hysteri och/eller besatthet” och “sexualisering”. Personer med antisocial personlighetsstörning framställs ofta som monster och med en avsaknad av känslor såväl som galna och överdrivet känslosamma eller med en storslagen självbild. Könsskillnader yttrar sig i att kvinnliga karaktärer ofta sexualiseras och visar en besatthet av den manliga huvudkaraktären. Kvinnliga karaktärer framställs på ett sätt som snarare tillfredsställer den manliga blicken och inte på ett nyanserat och självständigt sätt vilket manliga karaktärer gör. Över lag har det kunnat konstateras att skildringar av antisocial personlighetsstörning i filmerna nästan uteslutande är negativa. Positiva motdiskurser finns men dessa är mindre framträdande. Det finns därmed en risk för stigma i mötet mellan klienter och socialarbetare eftersom socialarbetare kan ha en förförståelse av antisocial personlighetsstörning som påverkats av dessa filmer.

The purpose of this study is to explore how people with antisocial personality disorder are portrayed in 15 well-known films and what consequences this can have on social work clients with the disorder. Further, the purpose is to explore whether there are differences in how women and men are portrayed. The method is a discourse analysis in order to examine how the films talk about and portray antisocial personality disorder. The results show that four discourses are particularly prominent: “dehumanization”, narcissism”, “insanity, hysteria and/or obsessiveness” and “sexualization”. People with antisocial personality disorder are often portrayed as monsters and with a lack of emotions as well as insane and overly emotional or with a grandiose self-image. Gender differences manifest in how female characters often are sexualized and show an obsession over the male protagonist. Female characters are portrayed in a way that satisfies the male gaze rather than in a nuanced and independent way unlike male characters. In general, portrayals of antisocial personality disorder in these films are almost exclusively negative. Positive counter-discourses exist but they are less prominent. Therefore, there is a risk of stigma between clients and social workers since social workers may have a preunderstanding of antisocial personality disorder that has been affected by these films.