Trots att läsning av skönlitteratur spelar stor roll för hur väl studenter klarar eftergymnasiala studier (Jerrim & Moss, 2019), minskar ungdomars fritids- och skolläsning (Vinterek et al., 2020). Ett lärararbetslag på gymnasiet driver ett ”läsprojekt” – i allt väsentligt bestående av tio minuters fri läsning per lektion – i syfte att öka elevernas läslust och förmåga att hantera den textmängd som studier på samhällsprogrammet kräver och vill genom en övergripande participatory research-metod (Bergold & Thomas, 2012; Hansen et al., 2001) utvärdera projektet i syfte att ta det framåt på genomtänkta och praktiska vis. 

Efter att lärararbetslaget enats om att gå in i ett participatory research-arbete genomfördes fokusgruppsamtal med lärarna i syfte att dokumentera och bepröva deras erfarenheter av projektet. Å ena sidan visar samtalen läsfrämjande ambitioner, såsom att läsningen ska ske för sin egen skull samt vara lustfylld, och positiva bieffekter av undervisningsmetodiken, såsom bryggor mellan annars ämnesmässigt åtskilda lektioner samt lugna lektionsstarter.  Å andra sidan visar samtalen problem med den kontinuerligt avbrutna läsningen, att läsningen reduceras till medel för externa ändamål och uttryck för upplevd meningslöshet: ”Jag hade velat att det skulle hända nånting!” Vidare indikerar samtalen potentialen i ett tätt samarbete med skolbibliotek samt vikten av att ”bottom up-styrda” undervisningsprojekt innefattar utrymme för gemensam lärarreflektion för att inte uppfattas som ”top down-styrda” när personalstyrkan förändras. 

Fokusgruppsamtalen rymmer praktiknära uttryck för dimensioner som återfinns i såväl läsforskningen som i det litteraturdidaktiska fältet, exempelvis betydelsen av inre drivkraft för läsningen (Andersson, 2015) och att låta sig absorberas av densamma (Felski, 2008; 2020), vikten av den finala läsningen och intrigskuggningens funktion (Öhman, 2015), den litterära identiteten (Nordberg, 2017) och litteraturundervisning som del av ett transformativt lärande (Bradling, 2020). Därtill kommer frågor om didaktisk potential och bokval för undervisningen (Alkestrand, 2016) samt de styrdokument som avgör ”klassrummets princip” (Degerman, 2012). 

Referenser 

Alkestrand, Malin (2016). Magiska möjligheter: Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete. Göteborg: Makadam förlag. 

Andersson, Jonas (2015). Med läsning som mål Om metoder och forskning på det läsfrämjande området. Stockholm: Statens kulturråd. 

Bergold, Jarg & Thomas, Stefan (2012). ”Participatory Research Methods: A Methodological Approach in Motion”. Forum: Qualitative Social Research Sozialforschung. Vol. 13, #1, januari, 2012. Artikel 30. Retrieved from: http://www.qualitative-research.net/index.php/fqs/article/view/1801/3334 

Bradling, Björn (2020). Låt romanen komma in. Jönköping: Jönköping University. 

Degerman, Peter (2012). ”Litteraturen, det är vad man undervisar om”: Det svenska litteraturdidaktiska fältet i förvandling. Åbo: Åbo Akademi University Press. 

Felski, Rita (2020). Hooked. Art and Attachment. Chicago: Chicago University Press. 

Felski, Rita (2008). Uses of Literature. Oxford: Blackwell Publishing. 

Hansen, Helen P., Ramstead, Jennaya, Richer, Stephen, Smith, Susan & Stratton, Mary (2001). ”Unpacking Participatory Research in Education”. Interchange. Vol. 32, #3. s. 295–322 

Jerrim, John & Moss, Gemma (2019). ”The link between fiction and teenagers’ reading skills: International evidence from the OECD PISA study”. British Educational Research Journal, Vol. 45, #1/2019. s. 181–200. 

Nordberg, Olle (2017). Avkoppling och analys: Empiriska perspektiv på läsarattityder och litterär kompetens hos svenska 18-åringar. Uppsala: Uppsala universitet. 

Vinterek, Monika, Winberg, Mikael, Tegmark, Mats, Alatalo, Tarja & Liberg, Caroline (2020). ”The Decrease of School Related Reading in Swedish Compulsory School – Trends Between 2001 – 2017”. Scandinavian Journal of Educational Research. 

Öhman, Anders (2015). Litteraturdidaktik, fiktioner och intriger. Malmö: Gleerups.