Barn utgör en femtedel av Sveriges befolkning (SCB, 2020), och 2020 blev barnkonventionen lagstiftad i Sverige. Konventionen garanterar bland annat barns rätt att uttrycka sina åsikter, och att dessa skall tillmätas betydelse (United Nations, 1989). Rätten gäller även närmiljön, vilken har stor betydelse för barns välmående och utveckling. Tidigare studier visar hur barn använder och uppfattar redigerade platser som skolgården (Rönnlund, 2015; Mårtensson & Fägerstam, 2020), förskolegården (Almers et al., 2020), eller stadsmiljön (Orellana & Hernandez, 1999), men få studier berör oredigerade platser. Studien tar avstamp i barndomssociologi, där barn betraktas som aktiva, kompetenta aktörer och kan ge ett kunskapsbidrag (Cosaro, 1997; James, Jenks & Prout, 1998). I studien berättar, visar och fotograferar elever i fritidshem sina egna oredigerade platser. Syftet med studien är att undersöka vad elever gör på oredigerade platser och för att få en bättre förståelse vad dessa platser betyder för dem. Metoden är samtalspromenader (Klerfelt & Haglund, 2015), med fotografering (Einarsdóttir, 2005; Änggård, 2015). Resultatet visar att elevers oredigerade platser skapar olika handlingserbjudanden (affordances) som exempelvis fysiska, emotionella och sociala aspekter. Utifrån resultatet argumenteras det att förtätning av städer behöver göras med beaktande av barns perspektiv och möjliggöra att det finns platser för barn och barns platser (Rasmussen, 2004).