I samband med sjukhusvård kan äldre patienter riskera försämrad hälsa, inklusive delirium. Delirium, som är vanligt hos äldre patienter på sjukhus, är ett akut och allvarligt tillstånd med svåra konsekvenser för såväl patienten som för närstående, vårdpersonal och hälso- och sjukvård. Det är viktigt att delirium förebyggs, identifieras och behandlas. Forskning visar dock på brister i vården, vilket kan påverka patienternas hälsa och välbefinnande negativt. Det övergripande syftet med avhandlingen var att identifiera och beskriva symtom, tecken, riskfaktorer och vårdåtgärder vid delirium hos äldre patienter som vårdas på sjukhus samt att utvärdera tillämpbarheten av ett bedömningsinstrument för att identifiera delirium. Alla deltagande patienter var 65 år och äldre och rekryterades från ett länssjukhus (I-IV) och ett universitetssjukhus (III, IV). Dessutom ingick de bedömare som bedömt delirium med bedömningsinstrumentet 4AT i delarbete IV. Delarbetena bestod av en kvantitativ subgruppsanalys (n=25) av en punktprevalensstudie (n=210), en retrospektiv journalgranskning (n=78) med kvalitativ analys och två tvärsnittsstudier baserade på samma urval (n=200) med kvantitativa (III, IV) och kvalitativa analyser (IV). Data samlades in genom strukturerade intervjuer, validerade instrument, patientjournaler, frågeformulär och en öppen intervjufråga.

Patienterna rapporterade svåra och besvärande symtom vilka hade journalförts i begränsad omfattning (14%). Även kognitiv funktionsnedsättning och patienternas beskrivningar av sitt välbefinnande hade journalförts i liten utsträckning. Patienternas tecken på delirium ledde till nedsatt förmåga att såväl delta i sin egen vård som att undvika skada. Vårdpersonalen svarade delvis på patienternas tecken på delirium då åtgärderna kunde vara både anpassade, bristfälliga och utöver vanlig vård. Skörhet var den starkaste riskfaktorn för delirium. Andelen patienter med delirium ökade med svårighetsgraden av skörhet. Den svenska versionen av bedömningsinstrumentet 4AT för att identifiera delirium hade diagnostisk precision och klinisk användbarhet med hög interbedömarreliabilitet. Bedömningsinstrumentet 4AT tolererades väl av patienterna, var lätt att använda och tog några minuter att genomföra. Detta innebär att det nu finns ett enkelt bedömningsinstrument för delirium på svenska som kan användas för att bedöma delirium hos äldre patienter som vårdas på sjukhus.

Endast en mindre del av den studerade vården kan ses som personcentrerad och patientsäker. Struktur, systematik och ett helhetsperspektiv tycktes saknas, liksom ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt. För att minska incidensen av delirium, lidande och kostnader behöver vården förbättras. Det finns behov av att öka kunskapen om delirium och att se delirium som en vårdskada inom all vård. Vidare finns behov av att utveckla vården genom att tydligt integrera ett personcentrerat och patientsäkert förhållnings- och arbetssätt för att nå en helhetssyn på patienten. Målet är att främja hälsa och välbefinnande genom att förebygga delirium. För att möjliggöra identifiering av individuella vårdbehov är det en förutsättning att etablera en tillitsfull vårdrelation med den äldre patienten, där patientens perspektiv tillvaratas. Individuella vårdbehov behöver identifieras strukturerat och systematiskt genom bedömning med bedömningsinstrument av symtom, tecken, välbefinnande, delirium och riskfaktorer för delirium innefattande skörhet samt kognitiv funktionsnedsättning. Detta möjliggör individuellt anpassade vårdåtgärder.

Ett individuellt anpassat omhändertagande som överensstämmer med ett integrerat personcentrerat och patientsäkert förhållnings- och arbetssätt skulle kunna bidra till att minska incidensen av delirium vilket kan skapa positiva effekter för såväl patienter som för vårdpersonal och hälso- och sjukvård.