Under de senaste åren har kollektivhus haft ett uppsving i media och vetenskapliga tidskrifter som en potentiell lösning för ökat välmående och minskad ensamhet. Men att finna tidigare studier på hur den visuella kommunikationen används och kan tolkas i gemenskapsbyggande miljöer, så som kollektivhuset K9 i Stockholm, har visat sig vara svårt. 

Därför syftar den här studien till att öka förståelsen om hur budskap relaterade till ensamhet och gemenskap kan tolkas utifrån väggarna i en gemenskapsbyggande miljö. För att uppnå syftet utfördes en fältfotografering av de gemensamma ytorna i kollektivhuset K9 med fokus på väggar och lägenhetsdörrar. Utifrån det insamlade bildmaterialet, som endast täcker en liten del av den totala ytan, utfördes en semiotisk bildanalys för att besvara studiens frågeställningar; Finns det tecken på väggarna som kommunicerar gemenskapsbyggande budskap? I så fall, på vilket sätt? Och vilka likheter och olikheter kan jag finna mellan dessa tecken? 

Det semiotiska perspektivet ligger till grund för bildanalysen, där teorier kring tecknets denotationer och konnotationer används för att tolka bildmaterialet. Även Goffmans dramaturgiska perspektiv vävs in för att ge utrymme för vidare förståelse och tolkningsmöjligheter av rummets betydelser för människan. 

Resultatet visar att både väggar och lägenhetsdörrar kommunicerar budskap som jag tolkar uppmuntra till bland annat gemenskap, omtanke, dialog, fysisk interaktion och existensiell bekräftelse. Både individen själv och kollektivet som helhet har uppfattats som viktig och betydelsefull i de budskap som diskuterats. Lägenhetsdörrar upplevs som en förlängning av människors sociala identitet där objekt av både egentillverkad och massproducerad karaktär ser ut att användas. Flera liknelser i budskapen hos de studerade tecknen har kunnat kopplas till de steg som handlingsplanen EASE rekommenderar för att bryta ofrivillig ensamhet. Exempelvis handlar budskapen om att våga ta en första kontakt, vilket porträttfoton på boenden upplevs uppmuntra till. En annan metod mot ofrivillig ensamhet är att vara noga med att välja ut sina vänner och investera i det fåtalet. På en lägenhetsdörr hängde fotografier på människor, upphängda i klädnypor, varav några klädnypor fortfarande var oanvända. Det här gav intrycket att det fanns utrymme för betraktaren att bli en del av personens närmaste relationer.