Gymnasieskolans övergång till digital undervisning våren 2020 visade på svenska skolors beredskap att ställa om till undervisningen på distans (Skolinspektionen, 2020). Processerna i förloppet avslöjade att tekniken inte bara tog plats, utan även tog över. I syfte att skapa fördjupad kunskap om förutsättningar och praktiker som underlättat omställningen, har ett data-set konstruerats utifrån gymnasielärares berättelser om sina personliga upplevelser av övergången. Sammantaget bygger analysen på 52 berättelser. Den narrativa ansatsen (Riessman, 1993; 2008) tjänar till att komma åt kvalitativa aspekter och olika dimensioner av praktiken i förändring. Teoretiskt beskriver Kemmis (2019) betydelsen av att uppmärksamma praktiker i rörelse och att nära och stödja praktiker i vardande, eftersom mänsklig utveckling, samt individens och kollektivets lärande, bygger på ständigt förändrade praktiker. Datamaterialet har analyserats tematiskt (Cohen et al., 2011; Lincoln & Guba, 1986) och belyser tre övergripande tematiska praktiker: kollaborativa, kommunikativa, och kreativa praktiker som avgörande i utvecklingsarbetet av undervisningen på distans. Analysen ger indikationer på att om dessa tre praktiker samverkar och stöds gemensamt och likvärdigt inom lärarkår och organisation utvecklas också undervisningens kvalitet.

The upper secondary school system’s transition to remote education in the spring of 2020 demonstrated the Swedish school system’s preparedness to adopt distance learning (Skolinspektionen, 2020). The processes of change that took place during the transition revealed that technology not only replaced the walls of the classroom but also informed everyday learning practices. Against this background, we constructed a data set based on 52 upper secondary school teachers’ stories about their personal experiences of the transitional period. Our aim is to create in-depth knowledge about the conditions and practices that facilitated, hindered, or generally emerged in conjunction with the said transition. To this aim, we employed a ‘narrative approach’ (Riessman, 1993; 2008) to access the qualitative aspects and other dimensions of ‘practice in change’. Our theoretical framework is informed by Kemmis (2019), who describes the importance of (i) paying attention to practices in motion and (ii) providing for and supporting ‘practices in the making’ since human development, as well as individual and collective learning, are based on constantly changing practices. The data set was analysed thematically (Cohen et al., 2011; Lincoln & Guba, 1986), and our results reveal three overarching practices: collaborative, communicative, and creative practices as crucial to development work with digital and distance learning. Our results indicatethat if these three practices are equally and jointly supported, then the quality of teaching and learning will improve.