Syftet med studien har varit att utifrån intervjuer med professionella undersöka hur arbetet med våld mot kvinnor i en nära relation påverkats med direkt hänvisning till covid-19-pandemin och dess följder. Fokus har legat på hur pandemin inverkat på utformningen av det sociala arbetet med våld mot kvinnor i nära relation, samt vilka utmaningar som dessa förändringar föranlett för professionella. Professionellas upplevelser har undersökts genom åtta semistrukturerade intervjuer som sedermera bearbetats utifrån en tematisk analys. Studiens empiri har i sin tur tolkats i relation till Lipskys (1980) teori om street-level bureaucracy. 

Resultatet i studien visar att flertalet verksamheter genomgått förändringar i och med pandemin, främst i syfte att förhindra smittspridning. Smittskyddsåtgärder som vidtagits och som påverkat det sociala arbetet är allt ifrån digitalisering, användandet av smittskyddsutrustning, samt anpassningar av rutiner och insatser. I och med samhällets restriktioner upplever många professionella en svårighet att nå ut till våldsutsatta kvinnor, samt att skapa allians och förtroendefulla relationer då de ickeverbala signalerna går förlorat. Detta har bidragit till ett större fokus vid kunskapsspridning och annonsering. Även om ärendena inte uppges ha ökat talar många för en förhöjd arbetsbelastning, med hänsyn till ärendenas svårighetsgrad och de åtgärder som införts. En annan slutsats som går att dra, både utifrån de digitala åtgärderna och smittskyddsanpassningarna är möjligheten att få tillgång till kollegialt stöd. Genom studien går det dock inte att urskilja alla möjliga konsekvenser som covid-19-pandemin kan frambringa för arbetet med våld mot kvinnor i nära relation i dagsläget. Pandemin råder fortsatt och studien bör därför ses ur den kontexten.

The aim of the study has been to examine how the covid-19-pandemic and its consequences has affected working with domestic violence against women according to professionals who work with the issue. The main focus has been to investigate how the pandemic has affected the practical work with abused women and furthermore find what challenges these changes may have caused from the perspective of social workers. Professionals’ experiences have been examined through eight semi-structured interviews, which were thereafter analyzed with a thematic analysis, and with Lipsky’s (1980) theory on street-level bureaucracy as well as previous research. 

The results indicate that all the organizations included in the study have experienced multiple changes, mainly to prevent the spread of the coronavirus. Digitalization the use of protective equipment and adjustment of practical routines are all examples of changes according to the result. Considering restrictions in society many professionals find it difficult to reach out to women exposed to domestic violence, as well as to create alliances and trusting relationships, because the non-verbal signals disappear. This may have contributed to an increased focus on the distribution of knowledge and advertisement. Even though professionals have not witnessed an increased number of cases, many still argue for an intensified workload considering the degree of difficulty of the cases and the measures that have been established. Another conclusion that can be stated, both based on the digital measure and the infection control adjustments, is the possibility of gaining access to collegial support. Furthermore, it is not possible yet to discern every conceivable consequence that the covid-19 pandemic may produce for the work with women affected by domestic violence. The pandemic is still ongoing, and the study should therefore be seen in that context.