Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Self-rated child maltreatment, behavioural problems, and contacts with welfare and police authorities–longitudinal community data [Barns självrapporterade övergrepp, försummelse och beteendeproblem samt kontakter med anmälningsskyldiga verksamheter – baserat på en longitudinell befolkningsstudie]
Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ, Dep. of Social Work. Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ. CHILD. Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ. SALVE (Social challenges, Actors, Living conditions, reseach VEnue).ORCID iD: 0000-0002-0005-117X
Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ, Dep. of Social Work. Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ. SALVE (Social challenges, Actors, Living conditions, reseach VEnue).ORCID iD: 0000-0002-6956-8337
Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ, Dep. of Social Work. Jönköping University, School of Health and Welfare, HHJ. SALVE (Social challenges, Actors, Living conditions, reseach VEnue).ORCID iD: 0000-0002-8158-0486
2021 (English)In: European Journal of Social Work, ISSN 1369-1457, E-ISSN 1468-2664, Vol. 24, no 4, p. 642-656Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

This study examines how children report abuse, neglect and behavioural problems and what authorities they claim to have had contact with that are legally mandated to report to the Child Welfare Services, e.g. health services and police. It draws data from a longitudinal research programme, LoRDIA, in which four data collections followed adolescents’ development from 12 to 15 years (n = 1884). A total of 61 indicators of self-reported child abuse, neglect and behavioural problems were constructed to identify children with severe exposure so that each indicator would have prompted referral. The main finding is that 445 (25.3%) of the study population reported severe exposure of this magnitude. Among these self-reported severely exposed children (SSE), boys reported higher rates of child neglect and of overall behavioural problems, specifically criminal and other socially destructive behaviour. Poverty and living in single-parent households significantly increase the risk of abuse, neglect, and behavioural problems. Increased risk of neglect and criminal behaviour were found for children studying Swedish as second language. The SSE children more than other children report contact with all authorities with mandatory reporting. Odds ratios of contact were higher in the case of behavioural problems compared to the odds ratios for abuse and neglect.

Abstract [sv]

Denna studie undersöker hur barn rapporterar övergrepp, försummelse och beteendeproblem samt vilka verksamheter de uppger att de har haft kontakt med, vilka enligt lag är skyldiga att anmäla sin oro till den sociala barnavården, t.ex. hälso- och sjukvård samt polis. Studien är baserad på ett longitudinellt forskningsprogram, LoRDIA, som genom fyra datainsamlingar följde ungdomars utveckling från 12 till 15 års ålder (n = 1884). Totalt 61 indikatorer för barns självrapporterade övergrepp, försummelse samt utsatthet genom beteendeproblem konstruerades för att identifiera barn med allvarlig utsatthet i den grad att varje indikator skulle ha lett till en orosanmälan. Det huvudsakliga fyndet är att 445 (25,3%) av studiepopulationen rapporterade allvarlig utsatthet i denna grad. Bland dessa barn med självrapporterad allvarlig utsatthet (SSE) rapporterade fler pojkar än flickor försummelse och beteendeproblem, särskilt kriminellt och annat socialt nedbrytande beteende. Att leva i fattigdom och att bo med en ensamstående förälder ökar avsevärt risken för övergrepp, försummelse och beteendeproblem. Ökad risk för försummelse och kriminellt beteende konstaterades också för barn som studerar svenska som andra språk. Dessa allvarligt utsatta barn uppger, mer än andra barn, kontakt med anmälningsskyldiga myndigheter. Mest kontakt har de barn som uppger allvarlig utsatthet genom beteendeproblem jämfört med dem som uppger allvarlig utsatthet genom övergrepp och försummelse.

Place, publisher, year, edition, pages
Taylor & Francis, 2021. Vol. 24, no 4, p. 642-656
Keywords [en]
behavioural problems, Child maltreatment, detection, self-rated, severely exposed
Keywords [sv]
Bristande omsorg; beteendeproblem; självskattning; allvarligt utsatta; upptäckt
National Category
Public Health, Global Health and Social Medicine
Identifiers
URN: urn:nbn:se:hj:diva-52070DOI: 10.1080/13691457.2021.1896996ISI: 000627626900001Scopus ID: 2-s2.0-85102521246Local ID: HOA;;730429OAI: oai:DiVA.org:hj-52070DiVA, id: diva2:1538937
Funder
Swedish Research Council, 259-2012-25Forte, Swedish Research Council for Health, Working Life and Welfare, 259-2012-25Vinnova, 259-2012-25Swedish Research Council Formas, 259-2012-25Available from: 2021-03-22 Created: 2021-03-22 Last updated: 2025-02-20Bibliographically approved
In thesis
1. Om upptäckt och sortering till social barnavård: Longitudinella perspektiv på barn som far allvarligt illa
Open this publication in new window or tab >>Om upptäckt och sortering till social barnavård: Longitudinella perspektiv på barn som far allvarligt illa
2024 (Swedish)Doctoral thesis, comprehensive summary (Other academic)
Abstract [sv]

Att upptäcka barn som far illa är en uppgift för samhället. Merparten av världens länder har genom Barnkonventionen förbundit sig att ha effektiva system för att upptäcka barn som far illa. Det svenska systemet innebär att verksamheter som möter barn och föräldrar har en skyldighet att anmäla misstankar om barn som far illa till den sociala barnavården. Allmänheten uppmanas också att anmäla, och barn och familjer kan själva ansöka om stöd. Ambitionen bakom systemet är att de barn som är i störst behov av stöd och skydd ska upptäckas. Tidigare forskning har visat påtagliga skillnader i fråga om vilka barn som blir föremål för aktualiseringar och utredningar hos den sociala barnavården. Däremot saknas kunskap om skillnaderna kan förklaras utifrån skilda behov eller utifrån skilda föreställningar om behov, så kallad bias. Vidare saknas kunskap om det är samma barn som upplever sig fara illa som också aktualiseras och utreds.

Det övergripande syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om barn som far allvarligt illa, samt om dessa barn upptäcks och sorteras vidare till social barnavård. Fokus ligger på två områden. Dels vad som utmärker barn som far allvarligt illa, dels vad som bidrar till sorteringen av dessa barn, när de aktualiseras samt när de bedöms vara i behov av vidare utredning inom den sociala barnavården.

Avhandlingen består av fyra empiriska studier baserade på data från det longitudinella forskningsprogrammet Longitudinal Research on Development to Young Adults (LoRDYA) som utgår från 1884 barn. Dessa rekryterades år 2013, vid 12 och 13 års ålder, i fyra små- och medelstora kommuner i Sverige. Metodologiskt tillämpas olika analytiska ansatser, såväl variabelcentrerade metoder som personcentrerade metoder. Genomgående används olika former av regressionsanalyser för att undersöka det unika bidraget av varje faktor kontrollerat för övriga faktorer.

Resultaten visar att drygt vart fjärde barn någon gång under tonårstiden har självskattade tecken på att fara allvarligt illa. Detta trots att en mycket strikt definition av att fara allvarligt illa tillämpades. Barn med självskattade tecken på att fara allvarligt illa har mer kontakt med vanliga aktualiseringskällor, exempelvis polis, hälso- och sjukvård och elevhälsa, på grund av svårigheter än vad andra barn har. Drygt en femtedel av alla barn blir någon gång under tonårstiden aktualiserade till den sociala barnavården, men mindre än hälften av dessa aktualiserade har självskattade tecken på att fara allvarligt illa. Skillnaderna i vilka som blir aktualiserade kan främst förklaras av familjeförhållanden, där de förhållanden som utmärker sig är att ha en ensamstående förälder och att familjen lever i fattigdom. När aktualiseringar bedöms hos den sociala barnavården sorteras drygt en tredjedel av alla aktualiserade barn med självskattade tecken på att fara allvarligt illa ut. Flickors aktualiseringar blir i större utsträckning föremål för utredning än pojkars aktualiseringar. Sannolikheten för utredning ökar för flickors aktualiseringar om de har självskattade tecken på att fara allvarligt illa eller lever i fattigdom. När aktualiseringar handlar om pojkar minskar sannolikheten för utredning ju äldre pojken är eller om aktualiseringsskälen gäller beteendeproblem i kombination med försummelse. Tidigare aktualiseringar ökar utredningsbenägenheten i störst utsträckning oberoende av kön.

Fynden diskuteras utifrån avhandlingens teoretiska ramverk. Slutsatsen är att systemet för att upptäcka barn som far illa har låg sensitivitet, eftersom många barn som far allvarligt illa sorteras ut. Systemet verkar därtill ha låg specificitet eftersom att leva med en ensamstående förälder eller ha knappa ekonomiska förhållanden verkar tolkas som faktiska indikatorer på att barnen far allvarligt illa, snarare än riskfaktorer, medan frånvaron av dessa förhållanden tvärtom tolkas som att barn inte far illa.

Abstract [en]

Introduction

Most countries in the world, including Sweden, have committed themselves to establishing effective systems for identifying children at risk of harm through the Convention on the Rights of the Child. In Sweden, the detection of at-risk children relies on mandatory reporting, encouraging public referrals, and self-referrals for support. The underlying principle is that the system should identify children in the greatest need of support and protection. However, previous research has unveiled substantial disparities among children subjected to referrals and investigations by Child Welfare Services. There is a lack of knowledge regarding whether the same children who perceive themselves as being severely exposed to maltreatment or behavioural problems are also the ones subject to referrals and investigations. Furthermore, there is a lack of knowledge about whether the identified differences can be explained by different needs or beliefs about needs, in other words, biases.

Objective

The overall aim of this dissertation is to increase knowledge about children who are severely exposed to child maltreatment or behavioural problems and whether society detects them. The study focuses on two areas: characteristics of children who are severely exposed to maltreatment or behavioural problems, and what contributes to the processing of these children, both when they are referred to Child Welfare Services and when assessments are made whether further investigation by Child Welfare Services is necessary.

Methods

The dissertation comprises four empirical studies utilising data from the longitudinal research program Longitudinal Research on Development to Young Adults (LoRDYA). It employs both variable-centered and person-centered methods on a sample of 1884 children recruited in 2013 at the ages of 12 and 13. These children resided in four small-to-medium-sized municipalities in Sweden. The primary approach for analysing data is through regression analyses.

Results

The findings show that approximately every fourth child at some point during adolescence had indicators of being severely exposed to maltreatment or behavioural problems. These children also had more contact than other children with common referral sources due to difficulties. About every fifth child was subject to referrals to the Child Welfare Services at some point during adolescence. Still, fewer than half of the children with self-rated indicators of severe exposure to maltreatment or behavioural problems were referred. These differences in who were severely exposed and who were referred could be explained to a greater extent by factors such as living with a single parent, having teenage parents, living in socioeconomic hardship, having a foreign background, spending more time with friends who smoke, and attending more socially disadvantaged schools. When referrals were assessed by the Child Welfare Services, approximately one-third of referred children who had self-rated signs of severe exposure to maltreatment or behavioural problems were screened out. Referrals about girls were more likely to be investigated than referrals about boys. For referrals about girls, factors such as self-rated severe exposure to maltreatment or behavioural problems and socioeconomic hardships contributed to the likelihood of investigation. For referrals about boys, the likelihood of investigation decreased if the referrals contained suspicions of neglect and behavioural problems, and the likelihood decreased when age increased. Prior referrals were of importance for both boys and girls.

Conclusion

The findings are discussed using concepts from life course theory, bioecological perspectives, and prevention science. In conclusion, the system for detecting children at risk of harm has low sensitivity, meaning that many severely exposed children are not being identified. Additionally, there is low specificity, with the absence of risk factors of single-parenthood and poverty being interpreted as protective indicators. Children with absence of the aforementioned risk factors may be severely exposed to maltreatment and behavioural problems despite not being identified by the system.

Place, publisher, year, edition, pages
Jönköping: Jönköping University, School of Health and Welfare, 2024. p. 111
Series
Hälsohögskolans avhandlingsserie, ISSN 1654-3602 ; 137
Keywords
Barn som far illa, social barnavård, övergrepp och försummelse, beteendeproblem, anmälningar, utredningar
National Category
Social Work
Identifiers
urn:nbn:se:hj:diva-64174 (URN)978-91-88669-49-0 (ISBN)978-91-88669-50-6 (ISBN)
Public defence
2024-06-12, Forum Humanum, Hälsohögskolan, Jönköping, 10:00 (Swedish)
Opponent
Supervisors
Available from: 2024-05-14 Created: 2024-05-14 Last updated: 2024-05-14Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text in DiVA

Other links

Publisher's full textScopus

Authority records

Ahlgren, ThorbjörnKalin, TorbjörnGerdner, Arne

Search in DiVA

By author/editor
Ahlgren, ThorbjörnKalin, TorbjörnGerdner, Arne
By organisation
HHJ, Dep. of Social WorkHHJ. CHILDHHJ. SALVE (Social challenges, Actors, Living conditions, reseach VEnue)
In the same journal
European Journal of Social Work
Public Health, Global Health and Social Medicine

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

doi
urn-nbn

Altmetric score

doi
urn-nbn
Total: 1614 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf