Bakgrund: Psykisk ohälsa blir allt vanligare och kan vara en riskfaktor för självskadebeteende. Personer med självskadebeteende upplever att sjuksköterskan saknar empati och kunskap för att hjälpa dem med det bakomliggande problemet.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att bemöta personer med självskadebeteende.

Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. Tretton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet och dataanalysen genomfördes utifrån Fribergs femstegsanalys.

Resultat: Resultatet sammanfattades i två huvudkategorier: Behov av stöd och kunskap och Organisation och miljö, samt fyra underkategorier: Upplevelse av bristande utbildning och erfarenhet, Upplevelse av en komplex patientgrupp, Upplevelse av brister i riktlinjerna och Upplevelse av underbemanning. Resultatet uppmärksammade att sjuksköterskor upplevde individer med självskadebeteende som en komplex patientgrupp som var svåra att hantera på en vanlig medicin eller akutavdelning. Många sjuksköterskor utan tidigare kunskap eller erfarenhet upplevde frustation vid möte med patientgruppen medan mer erfarna sjuksköterskor kunde erbjuda en mer personcentrerad vård.

Slutsats: Personcenterad vård kan lämpa sig bra för individer med självskadebeteende då varje fall är unikt. Det framkommer att sjuksköterskor som fått utbildning med större sannolikhet kommer ge mer anpassad vård till patientgruppen.

Background: Mental illness is becoming more common and can be a risk for self-injurious behaviour. People with self-injurious behaviour experience that the nurse lacks empathy and knowledge to help them with the underlying problem.

Aim: To describe nurses experience of understanding and responding to persons with self-injurious behaviour.

Method: The study is a qualitative literature review. Thirteen scientific articles were included in the results and the data analysis was carried out with Friberg's five-step analysis.

Result: In the results two main categories emerged: Need for support and knowledge and Organization and environment, and four subcategories: Experience of lack of education and experience, Experience of a complex patient group, Experience of shortcomings in the guidelines and Experience of understaffing. The findings noted that nurses experienced persons with self-injurious behaviour as a complex group who were difficult to manage in a regular medicine or emergency department. Many nurses without previous knowledge or experience felt frustration when meeting the patient group, while nurses who gained knowledge could offer a more person-centred care.

Conclusion: Person-centered care can be well suited for individuals with self-harming behavior as each case is unique. Those who have received training develop a greater likelihood of providing adapted care.