Bakgrund

Prioritering av arbetsprov sker via remisshantering. Otillräcklig remisskvalitet riskerar att skapa ojämlik vård för patienter.

Syfte

Förbättringsarbetets syfte är att patienter i behov av kranskärlsdiagnostik med arbetsprov, ska få högkvalitativa remisser, genom bland annat vägledande fält i remissmodulen, som ligger till grund för att patienterna får rätt undersökning, inom rätt tid, på rätt indikation.

Studiens syfte är att undersöka om små ändringar i remissförfarandet även kan medföra förbättringar avseende interbedömarreliabilitet för enhetligare bedömning hos mottagaren.

Metod

Förbättringsarbetet är genomfört enligt Nolans förbättringsmodell med utgångspunkt från nuvarande konsensus i Sverige avseende icke-invasiv utredning av stabil kranskärlssjukdom.

Studien är uppdelad på en retrospektiv deskriptiv kvantitativ del med inriktning på individuell bedömning av remisser och en efterföljande kvalitativ del med inspiration av fokusgruppintervju med manifest induktiv innehållsanalys.

Resultat

Genomförda förändringar är endast ett steg mot förbättrat remissinnehåll, men inte hela lösningen. Resultatet av förändringen visar inte på förbättrat remissinnehåll men pekar istället på en bakomliggande komplex remissbedömningsprocess, där interbedömarreliabiliteten är en än mer komplicerad fråga.

Slutsats

Remissbedömningsprocessen är mer komplex än enbart remissinnehållet. Transparent kommunikation, kunskapsutbyte och systemförståelse mellan mikrosystemen har stor betydelse. Studiens storlek och design ger preliminära slutsatser som pekar på att fler studier i ämnet vore av värde.