The universal declaration of human rights shall apply to everyone, regardless of nationality or legal status. Despite this, undocumented migrants seem to be an exception when it comes to human rights. As the rights of undocumented migrants have increased lately the internal border controls have been tightened in Sweden (Sigvardsdotter, 2016). Sweden is a computerized country, where a universal register of the population and a personnummer (identification number) is broadly used as identification in many official situations and in other contexts. This means that in practice, taking advantage of these rights is not as easy as it seems and undocumented migrants are excluded in many situations (Sigvardsdotter, 2012).

This study takes a starting point in the exclusion in which undocumented migrants find themselves and aims to investigate what obstacles these persons experience as a result of their situation. Extensionally this study aims to investigate how these obstacles affects the rights of undocumented migrants to have their human rights guaranteed. The study consists of a qualitative analysis of secondary data consisting of 25 stories where undocumented migrants talk about their situation. Based on these stories four areas that constitute obstacles for undocumented migrants in Sweden, which also affects their access to have their human rights guaranteed, was identified. The four areas were: To live with a constant threat of deportation, to live without a personnummer (identification number), to exist without existing and to be dependent of the goodwill of others.  The result shows that undocumented migrants are facing several obstacles to claim their human rights. Despite human rights are defined as innate rights for all individuals, human rights seem to target citizens of the state only.

Förenta nationernas (FN:s) allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna ska gälla alla, oavsett nationalitet eller juridisk status. Trots det verkar papperslösa personer vara ett undantag när det kommer till de mänskliga rättigheterna. Att ta del av de mänskliga rättigheterna är i praktiken inte så enkelt och i takt med att papperslösas rättigheter har ökat de senaste åren har även de inre gränskontrollerna skärpts i Sverige (Sigvardsdotter, 2016). Sverige är ett datoriserat land där det finns ett universellt befolkningsregister, i många sammanhang används personnummer som identifikation vilket gör att papperslösa personer exkluderas i många situationer (Sigvardsdotter, 2012).

Denna studie tar avstamp i den exkludering som personer i papperslöshet befinner sig i och syftar till att undersöka vilka hinder papperslösa personer upplever i sina liv till följd av sin situation. Studien ämnar även undersöka hur dessa hinder i förlängningen påverkar papperslösa personers rätt till att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Det empiriska materialet utgörs av sekundärdata bestående av 25 berättelser där papperslösa personer själva talar om sin situation. Materialet har analyserats genom en kvalitativ tematisk analys. Fyra områden som utgör hinder för papperslösa personer i Sverige och som påverkar deras möjligheter att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda har identifierats. Dessa områden är: att leva under ett ständigt hot om utvisning, att leva utan personnummer, att existera utan att existera och att vara beroende av andras välvilja. Resultatet visar att det finns flera hinder för att papperslösa personer ska kunna få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Även om de mänskliga rättigheterna definieras som medfödda rättigheter för alla, så verkar det trots allt som att de i många situationer enbart är till för den som är medborgare.