Sammanfattning

Bakgrund: Svensk hälso-och sjukvård står inför stora utmaningar i framtiden. Antalet äldre cancerpatienter med komplexa vårdbehov kommer att öka samtidigt som resurserna inte säkert kan öka i samma takt. Samma utmaning råder för kirurgkliniken på Skaraborgs sjukhus, där förbättringsarbetet genomfördes.

Syfte: Förbättringsarbetet avsåg att utveckla en mer integrerad cancervård, där mikrosystemen samordnades bättre längs patientens väg genom vården. Det specifika målet var att minska andelen oplanerade inläggningar för cancerpatienter från 15,9% till 10% och att öka andelen patienter inskrivna i palliativ vård från 20% till 30 %, fram till 1 april, 2020. Syftet med studien var att undersöka hur fyra löst kopplade mikrosystem kunde förbättra samarbetet och därmed bättre koordinera vården för de gemensamma patienterna.

Metod: Ett multiprofessionellt team med representanter från mikrosystemen tillsattes. De arbetade tillsammans med problemet utifrån Nolans modell för förbättringsarbete. En fallstudiedesign kombinerad med kvalitativa och kvantitativa metoder användes för studien. Data hämtades från intervjuer, anteckningar, deltagande observationer samt tidsserie- och styrdiagram.

Resultat: Förbättringsarbetet nådde inte fullt ut de uppsatta målen. Studien visade ändå på flera framgångsfaktorer som kompletterar befintliga strategier för att bättre samordna löst kopplade mikrosystem.

Slutsatser: Den gemensamma patientens behov är den största drivkraften för att öka samverkan mellan löst kopplade mikrosystem.

Summary

Background: The Swedish healthcare system faces great future challenges. The number of elderly cancer patients with complex care needs will increase while, simultaneously, the available resources to meet the needs probably cannot increase at the same rate. The same challenges are prevalent at the surgical clinic at the Skaraborg Hospital Group, where this improvement project took place.

Purpose: The aim of the improvement project was to develop a more integrated cancer care, where microsystems were better coordinated along the patient's care pathway. The specific aim was to reduce the proportion of unplanned admissions for cancer patients from 15.9% to 10%, and to increase the proportion of patients enrolled in palliative care from 20% to 30% until April 1, 2020. The purpose of the study was to investigate how four loosely coupled microsystems could improve their collaboration, thereby better coordinating care for their common patients.

Method: A multiprofessional team with representatives from the microsystems was established. Using Nolan’s model for improvement they worked together to solve the problem. A case study design combined with qualitative and quantitative methods was used for the study. Data was collected from interviews, notes, participatory observations as well as from run- and control charts.

Results: The improvement project did not fully reach the targets that were set. Nevertheless, the study revealed several success factors that complement existing strategies to better coordinate loosely coupled microsystems.

Conclusions: The common patient's needs are the main motivational drivers to improve collaboration between loosely coupled microsystems.