Bakgrund: Behandling inom barnonkologin har effektiviserats, ändå kvarstår biverkningar som illamående, vilket påverkar barnets välbefinnande negativt. Omvårdnadsprocessen är en teoretisk struktur och bör tillämpas för att nå omvårdnadens mål med en god hälsa. Illamåendet är ett subjektivt symtom som kan vara svårt att bedöma. Syfte: Att undersöka hur barnsjuksköterskor bedömer, åtgärdar och utvärderar illamående hos barn med cancer inom sjukhusvård. Metod: Studien använde kvalitativ design. Tolv barnsjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer och data analyserades med innehållsanalys enligt Elo och Kyngnäs. Resultat: Illamåendet bedömdes genom verbal kommunikation med barn och föräldrar, samt observation av fysiska tecken och beteenden. Främsta åtgärd var farmakologisk behandling, men även alternativ behandling samt anpassning av miljö och kost. Utvärderingen genomfördes med en avstämning med barnet och föräldrarna. Beteendet utvärderades och barnsjuksköterskan utgick från barnets normaltillstånd. Tidigare åtgärder och utvärderingar tillvaratogs i den fortsatta omvårdnaden. Slutsats: Vid kommunikationen är det viktigt att beakta att barnet äger den subjektiva känslan. Beteenden och tecken som observerats vid illamående existerar även vid andra tillfällen varför tolkningsutrymme finns. Effektiva åtgärder är viktiga då de förbättrar välbefinnandet. För att tillvarata utvärderingar av åtgärderna bättre och underlätta omvårdnadsprocessen föreslås användning av skattningsinstrument. Studien tillför en lägesrapport och ger underlag för utvärdering av omvårdnaden.