Bakgrund: Telefonrådgivning är inom olika delar av vården en vanlig arbetsuppgift för sjuksköterskor. Rådgivning via telefon innebär att sjuksköterskan inom en begränsad tidsram skall bedöma vårdbehov, ge egenvårdsråd, bedöma hur akut ett ärende är och eventuellt samordna vård med andra vårdgivare.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning.

Metod: Studien var en litteraturöversikt med kvalitativ ansats där resultatet bygger på 15 kvalitativa artiklar.

Resultat: Vid analysen av artiklarna framkom två teman. I det första temat Bedöma vårdbehov var en utmaning beskrev sjuksköterskorna kommunikativa svårigheter och tidspress men även kommunikativa strategier.  I det andra temat Betydelsen av stöd och erfarenhet beskrev sjuksköterskorna att kollegialt stöd och praktisk erfarenhet var betydelsefullt vid arbete med telefonrådgivning. 

Slutsats: Organisatoriska förändringar krävs för att förbättra sjuksköterskors möjlighet till träning och utbildning inom kommunikativa området tillsammans med att ta bort tidsbegränsningen av samtalen var några av de viktigaste slutsatserna i denna studie.