Dive iN – Mångfald som normalitet

Presentationen bygger på forskningsprojektet DiveiN (Diversity as normality) vars syfte är att problematisera begreppet mångfald, vilket diskuteras flitigt i både samhälle och forskning (BaggaGupta & Messina Dahlberg, 2018). Samtidigt vill vi bidra med kunskap om hur digitala kommunikativa praktiker formar och ger ramar för mångfald i undervisning och lärande. Presentationen redogör för en pilotstudie som genomfördes på en gymnasieskola med elever i årskurs två. Studiens övergripande frågor var:

• Vilken mångfald syns i materialet?

• Hur kan mångfald i digitala kommunikativa praktiker i skolan beskrivas?

• Vilka är “the gaps” mellan digitala kommunikativa praktiker i samhället, styrdokument och praktiker i skolrelaterade kontexter?

Datainsamlingen har skett genom en enkät om användning av digitala resurser i skolans alla ämnen, både i och utanför skolan. Enkätsvaren har sedan legat till grund för fokusgruppsintervjuer som rör elevers uppfattningar om sig själva som digitala användare, det stöd de får vid användning av digitala resurser i skolan, multimodala arbetssätt, spelbaserat lärande och skolrelaterad digital kommunikation.

Resultaten visar på olikheter mellan grupper av skolaktörer och ämnen samt mångfald i en mängd aspekter av kommunikation. Exempelvis varierar elevers uppfattningar om sig själva som digitala användare, och om hur deras tillgång till och sätt att få stöd ser ut vid användning av digitala resurser. Resultaten visar också på mångfald i skolans digitala kommunikativa praktiker som nödvändiggör en mångfacetterad beskrivning av begreppet mångfald, en som inte bara beaktar grupper som exempelvis kön, språkbakgrund och funktionalitet utan också tar hänsyn till aspekter som är relevanta för det område som undersöks. För kommunikation är bl.a. skalor som monologisk – dialogisk, unilateral – polylateral och formell – informell relevanta. Skillnaderna i användandet av digitala resurser, tycks slutligen bekräfta bilden av en “new digital divide” som innefattar digital literacy och supportsystem, snarare än teknologin i sig, som det ursprungliga ”digital divide”-begreppet avsåg (Samuelsson, 2014; Warschauer, 2002; Warschauer & Matuchniak, 2010).