Seminariepass 1b 1:

Forskningscirkeln som kollaborativ ansats för lärares kompetensutveckling

I den här studien presenteras samlad kunskap från ett projekt där lärare, genom forskningscirkeln som kollaborativ ansats, har genomfört undersökningar i praktiken. Forskningscirkeln som ansats har sin tradition i folkbildningen och bygger på emancipatoriska ideal, vilket innebär att lärare och pedagoger driver och utvecklar kunskap om frågor som de själva är intresserade av att undersöka. Ansatsens teoretiska hemvist är aktionsforskning och i synnerhet den inriktning som benämns som deltagarbaserad aktionsforskning (Participatory Action Research, PAR). PAR är ett samlingsbegrepp för de forskningsmetoder där människor som ingår i ett specifikt sammanhang, såsom skola, observerar, studerar och utvecklar praktiken tillsammans. Utforskandet av praktiken sker kollaborativt vilket innebär att forskningscirkeln sker i skärningspunkten mellan högskolan och skola och där kunskap samproduceras mellan lärare och forskare (Persson, 2008), (Lahdenperä, 2014). Handledarens roll är att vara gruppens facilitator och att bidra med att teori och praktik möts.

Syftet med presentationen är att visa vad det kan innebära att utveckla systematisk kunskap med forskningscirkeln som ansats men också att diskutera forskningscirkelns potential som möjlig kompetensutvecklingsmodell för lärare och pedagoger. Detta görs utifrån presentatörernas erfarenheter från att vara handledare i forskningscirklar. Att delta i en forskningscirkel innebär att ständig bli utmanad av andras erfarenheter för att få syn på för-givet-tagna tankar om pedagogiska frågor. Detta sker i dialogisk form där både deltagare och handledare lär av varandra. Frågan som adresseras är:

vilken funktion fyller forskningscirkeln som potentiell ansats för lärares kompetensutveckling på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?