Churchill hävdade att radikalismen (systemkritiken) hör ungdomen till och att man tenderar att bli mer konservativ (systembevarande) med åren. Data över kärnkraftsattityder i Sverige sedan 1970-talet visar att Churchill hade rätt, om man applicerar hans tes på radikalism mot kärnkraften. Serierna över attityder till kärnkraft sedan valåret 1979 visar att det är mer en livscykeleffekt än en generationseffekt, att allt fler blir positiva till kärnkraften. Det visar sig också när man analyserar SOM-data från 1986, att denna spridning av positiv inställning till kärnkraften fortgår enligt de mönster som innovationsforskning hävdar gäller alla typer av sociala förändringar, nämligen längs logistiska (s-formade) kurvor som stiger mot det politiska kultursystemets mättnadsnivå.