Tidigare forskning visade att högläsning i förskolan oftast inte hade något planerat syfte utöver språkutveckling och förmedla de klassiska sagorna (Damber, Nilsson, Ohlsson, 2013; Kåreland och Lindh-Munther, 2005). Utifrån detta är syftet med studien att undersöka hur förskollärarna beskriver deras arbetssätt inför högläsning, under högläsning och vid uppföljning av högläsning och sedan tolka förskollärarnas beskrivningar i förhållande till att utmana och bryta normer, det vill säga utifrån ett normkritiskt perspektiv. I studien vill vi ta reda på vad som kan komplicera användandet av böcker som ett verktyg i arbetet med att bryta normer. Studien gjordes genom en kvalitativ metod och bygger på det normkritiska perspektivet, normkreativitet och Probst (1990) teori om litteratur. Studiens empiri samlades in genom intervjuer och ljudupptagning. Materialet tolkade vi sedan utifrån ett normkritiskt och normkreativt perspektiv för att synliggöra vad som kunde komplicera användandet av böcker som ett verktyg i arbetet med att bryta normer. Resultatet synliggjorde tre områden, dessa tre är språkutveckling prioriteras vid högläsning, dilemman om högläsning på vilan och klassiska sagor som ett kulturarv.