I uppsatsen utreds de svenska personaloptionsreglernas förenlighet med EG-rätten. I 10 kap. 11 § 2 st. 2 p. IL framgår att då en i Sverige obegränsat skattskyldig person upphör att vara bosatt eller att stadigvarande vistas i Sverige likställs flytten med att personaloptionen utnyttjas och skall därför beskattas. Beskattning sker av ännu inte realiserade tillgångar med anledning av utflyttningen. Den typen av beskattning som följer av personaloptionsreglerna är ett exempel på en så kallad exit-skatt.

Första steget i utredningen består i att bestämma huruvida personaloptionsreglerna kan utgöra ett otillåtet hinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital inom unionen. Då hindret uppställs av hemvistlandet är det enligt vår terminologi att ses som ett hemstatshinder då det kan avskräcka landets medborgare eller bosatta från att utnyttja rätten till fri rörlighet. Vi har kommit till slutsatsen att de svenska personaloptionsreglerna utgör ett otillåtet hemstatshinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital.

Andra steget utgörs av att utreda huruvida de svenska personaloptionsreglerna kan rättfärdigas genom fördraget eller rule of reason-testet. Vad det gäller fördragets bestämmelser om avsteg från principen om fri rörlighet i artiklarna 39 och 58 EG anser vi inte att dessa kan berättiga exit-skatt-bestämmelsen i personaloptionsreglerna. Under rule of reason-testet prövas rättfärdigandegrunderna skattesystemets inre sammanhang, effektiv skattekontroll och behovet av att förhindra skatteflykt i förhållande till personaloptionsreglerna. Med hänsyn till praxis från EGD och analysen i uppsatsen synes personaloptionsreglerna inte kunna rättfärdigas genom dessa.

Då vi anser att bestämmelsen i 10 kap. 11 § 2 st. 2 p. IL inte kan berättigas vare sig genom fördraget eller rule of reason-testet utgör regeln således ett otillåtet hemstatshinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital. Konsekvensen av att ett hinder anses otillåtet är att regeln inte får tillämpas av medlemsstaten.

The aim of the thesis is to analyse the Swedish employee stock option legislation’s compliance with EC law. Chapter 10 section 11 subsection 2 of the Swedish income tax act states that when a person subject to unlimited tax liability ceases to be domiciled or permanently resident in Sweden, the change of residence is deemed equal to the redemption of the employee stock options and shall therefore be taxed. Due to the emigration, not yet realized assets are taxed. The kind of taxation present in the Swedish employee stock option legislation is an example of an exit tax.

The first part of our analysis consists of determining whether the Swedish employee stock option legislation may constitute an unlawful obstacle for the free movement of workers and capital within the internal market. According to our terminology, an obstacle put up by the home state, capable of deterring citizens or residents of that country from exercising their right to free movement is considered a home state obstacle. We have reached the conclusion that the Swedish employee stock option legislation constitutes an unlawful home state obstacle for the free movement of workers and capital.

The second part of this study consists of investigating whether the Swedish employee stock option legislation can be justified under the EC treaty or under the rule of reason test. Concerning the possibilities stated in articles 39 and 58 EC to depart from the principle of free movement, we would like to suggest that the exit taxation provision found in the Swedish employee stock option legislation cannot be justified through neither of them. The rule of reason justification grounds coherence of the tax system, effectiveness of fiscal supervision and the need to prevent tax avoidance are tried in relation to the Swedish employee stock option legislation. By reference to case law from the ECJ and the analysis in the thesis, none of the three seems to be able to justify the Swedish employee stock option legislation.

The Swedish employee stock option legislation cannot, according to our analysis, be justified neither through the treaty nor the rule of reason test. In our opinion, it therefore constitutes an unlawful home state obstacle for the free movement of workers and capital. The consequence of an unlawful obstacle is that the member state may not apply that rule.